Aftonbladet – 4 september 1865, sida 2

lagen. Denna adress, som icke förnekar iksrådets kompetens, skall näppeligen vinna lertalet för sig. Man will veta, att den ;gentligen har utgått från Monrad, hvilken lock icke satt sitt namn under den. Det ir en besynnerlig man, denne Monrad. Man vet icke rätt, om man skall anse honom för n stor tragisk hjelte eller en skådespelare rätt och slätt. Efter att ha blifvit bittert sviken i sina föreställningar om det danska folkets kraft och motståndsförmåga, och efter att ha fullkomligt tagit miste på den man, som nu bekläder Danmarks tron, går Monrad nu till den motsatta ytterligheten och misströstar helt och hållet om sitt fäderneslands framtid. Likasom romaren går han i frivillig landsflykt, och likasom om han icke kunde finna något afstånd nog stort att lägga mellan sig och sitt olyckliga fädernesland, ämnar han begifva sig till jordens yttersta gränser, till ett land, hvars civilisation ännu ligger i sin linda. Men innan han vänder sitt lädernesland ryggen — det otacksamma fäderneslandet, som ej en gång är värdigt att gömma hans ben — vill han ännu en gång med sin famlande hand gripa in i dess öde, men han griper såsom vanligt åter miste och bereder sig blott sjelf en ny missräkning. Om söndag väntas 2000 sydjutar till Köpenhamn. Konungen har i ett statsråd vä grat sitt samtycke till en festrepresentation på den kongl. teatern; prins Hans — riddaren af den sorgliga skepnaden — har rest utomlands i en diplomatisk beskickning, för att skaffa Schleswig-Hols!ein i personalunion. P. S. Jag erfar i detta ögonblick, att omkring 600 industriidkare i Köpenhamn ämna utfärda en offentlig förklaring, att de ej skola deltaga i den köpenhamnska industriexpositionen år 1866.