Aftonbladet – 2 september 1865, sida 2

ft för pligtens röst och likgiltigt för fo;rlöndets maning. Den hädangångna m:me Girardin, som i följetongs-causeriets lätta ägt uttalade så mången djup sanning, trade för många år sedan: Forntidens rar födde riddare, det förra århundradets jirar uppfostrade filosofer, vår tids mödrar apa endast herrar. Om det är en reak im mot denna tidsriktning, som inbjudamorna till fruntimmerskongressen afse, så re dem af hjertat önskadt: lycka till! Nå, den ridderlige kejsar Frans Josef som agit sig på grosshandel! Han har redan It Lauenburg och lofvat sälja Holstein, en det tör icke komma att stanna dervid; mn större affärer äro i görningenp, att jma af följande samtal, som i dagarne lär st rum mellan två af hans ministrar eller me bokhållare, eller hvad de nu skola allas. Finansbokhållaren : tÄndtligen ha vi fått in iet pengar i vår tomma kassakista. Krigsbokhållaren : Sä mycket bättre! Vi omma att behöfva dem. t Komma? Säg hellre att vi behöft, befva och skola behöfva. Det är ett bevis på rikedom.ff tJa, liksom hungersnöd är ett bevis på d aptit. Emellertid förslår icke på långt hvad vi fått in. Vi måste vara bekta på nya utvägar. Vet ni hvad, herr ollega: man bjöd oss i går en milliard för enetien, i dag bjuder man blott 500 mil:ioner, i morgon bjuder man kanske ingeninz, och i ölvermorgon är man kapabel att äta oss sjelfva betala afträdeskostnaden. Nä, men hvad hör det hit? Skaffa mig stället medel att försvara Venetien. sLåt oss a det, så få vi.X tMen då ha vi ju ingenting att försvara ! Men eljest ha vi ingenting att försvara det med! eFördömdt! Men fransmännen slogos ju ned oss utan pengar under sin republik. De till och med slogo oss. Låt oss göra som de. aHuru! Vill ni grunda en österrikisk rejublik? Ser ni inte hvilka fula miner de vå orden göra åt hvarandra? Se så... skämt å sido. Vi måste hitta på en utväg... Tyst, jag har den... Man får ju alltid låna på bypotek? Ja bevars.? cDå erbjuder jag som hypotek för ett nytt län alla de provinser som vi komma att eröfra.s cHm hm. Duger det iate? Nej. Sä hitta på något bättre då. Sanningen att säga, så har jag en id, som skulle kunna hjelpa oss ur alla svårigheter. Men ni är så het... jag fruktar...? Låt höra! En gammal soldat vet ait knota utan att lida. ouNåväll Jag föreslår Venetien att köpa Österrike ! cVid den heliga jungfrun! en djeri tanke. Men jag tycker om det som är djerft. Vi skulle då bli venetianare! eJa visst. Och en gång införlifvade i Venetien, göra vi mot venetianarne hvad de nu göra mot oss: agitation, revolution. De bli förtryckare, vi förtryckta. Europa skall beklaga oss, och Garibaldi kan icke underlåta att hjelpa 0ss.4 sPräktigt! Jag är med om saken. Låt oss vända om Metternichs uttryck och förklara, att från och med i dag är Österrike blott ett geografiskt begrepp?. Men hör på: tror ni att den der Garibaldi är att lita på?X Var lugn. Vöra fiender äro hederligt folk allesammans. Regis ad exemplar totus componitur orbis. När den sjelfständige konung Wilhelm af Preussen tyckt sig kunna köpslå om hertigdömen med den fattige kejsaren i Österrike, så har den sjelfständiga adelsassociatiouven? i Stockholm tyckt sig utan skam och skada kunna köpslå med cen fattiga svencka adeln om riddarhusfullmakter. Och härom är ingenting att säga, eller ock ofantligt mycket, allt som man tar det. En verkan at denna åtgärd, som genast framhölls af den under litt A. och litt B. utkommande tidningen, är, att p lemiken i det ämnet mellan nämnda begge ?litteree? Iderigenom beklagligen förlamats, och hvad man ock må tänka om arten och nyttan af den polemiken i öfrigt, så lär det ej kunna förnekas, att den åtminstone gjorde samma nytta som, i Dumboms tanke, mediein: I Medicin höll Dumbom för, IEhvad man derom må glosera, Att den helt säkert nytta gör At medici, om ej åt dera . Hvad som isynnerhet slog mig för hufvudet lvid läsningen at ?de sjelfständiges? märkvärdiga cirkulär, var att, i samma ande Idrag som de förklara, att konungens rådIgitvare hafva tvifvelsutan icke gjort sig lreda för det framlagda förslagets tendenser?, de jemväl betyga, att borgareoch I bondestånden böra noga skiljas från deras lexalterade riksdupsombud. Men om de ha gjort sig reda för? att, under den nu-I varande represensationsformen, de folkvalda Istånden icke äro ett uttryck af sina kommittenters tänkesätt, hur kunna då de sjelfständige? försvara, att de vilja med all makt förhindra afskaffandet af en sådan representation? Eller kan man tänka sig en sämre hopkommen nationalrepresentation än den, som icke är ett verkligt uttryck af folkets tankar och önskningar? Emigrationen har redan börjat återvända ,i— jag menar naturligtvis den lilla emigrat tionen, den som i Maj och Juni månader I lemnar hufvudstadens qvalm för att uppsöka Saltsjöns oc: Mälarens friska och r grönskande stränder. Mången, som nu vill 1 begagna någon af de sällsynta solskensdai garne för att bjuda ett sista, kort farväl åt ,Isina eommarpenater och larer, känner vid RR Fer I