Aftonbladet – 2 september 1865, sida 2

em ——— — öfver hennes helsa hade man vakat, hon hade haft en guvernant, mr Ray och dyra lärare från London, som skulle utbilda hennes talenter likaväl som hennes kunskaper. Hon hade derjemte en piga för ein egen räkning, dyrbara kläder och smycken (hvarpå mr Gervoise i parentes sagdt bade gjort sig en rätt vacker vinst), — men trots allt detta hade Beatrice icke varit lycklig, och hennes innersta själ och hjerta hade suckat under oket. Beatrice tyckte icke om sällskap och lefde i den djupaste enslighet. Det fanns en romare, som önskade sig ett glashus, men mr Gervoise suckade vid tenken på huru genomskinliga tegel och murbruk kunna vara. Ingen menniska kom någonsin till Zarnoosie, och dess invånare lemnade det sällan. Denna onalwiliga afstängning utöfvade sitt inflytande på Beatrices hela karakter. Hennes själ, som af naturen var liflig och öm, blef förtidigt sluten och strängt allvarlig. Hennes lif var en strid, i hvilken hon, eburu ständigt besegrad, aldrig erkände gig vara slagen, och hvilket lif var väl detta för en rik och vacker flicka om tjugo år! Det var säledes icke underligt att Beatrice, som växte upp vid sidan af sin sjukliga moder och den jagtälskande Antony, omgifven af tjenare, nvilka äfven voro spioner och som bittert kände den oförrätt, som tillfogades henne, ehuru hon bar den med stolt tystnad, fann en stor tröst i mr R-.ys sällskap. — Kejserlig tur. Ett af de mexikanska lånen är, liksom så många andra, ställdt på lowteri. Dragning för detsamma skedde d.; 4 Juli. Den stora lotten på :00,000 fres utföll, men då innehatvaren af denna lott försummat att förnya densamma i rätt tid, tillföll vinsten kejsaren sjelf.