Aftonbladet – 2 september 1865, sida 2

hen MW 2 ww ww Bön ER ww Sa AVR SVA ww vp De nya generaldirektörs-ombetena. Mycket har man anmärkt mot den gamla ollegialformen, och nekas kan ej att nära af dessa anmärkningar ega skäl för sig. Den vigtigaste af dem gäller måhända den ångsamhet, som visat sig vid ärendenas bevandling och afgörande i de gamla embetsverken. Vi tro dock att denna anmärkning cke egentligen kan drabba sjeltva den kolegiala formen, utan fastmer verkens chefer ;ch högsta ledamöter. Vi hafva nemligen sett kollegiala embetsverk, som under en viss period gjort sig kända för sin långsamwet och lojhet, helt oförmodadt börja utveckla en ovanlig lifaktighet och verksamret, hvilket uppenbarligen berott derpå att lessa embetsverk för tillfället blifvit hugade med dugliga och kraftiga chefer, hvilsa ej, liksom deras företrädare, låtit sia nsöfvas af de mjuka kuddarne i presidentsstolen, eller hvilkas tid nästan uteslutande agits i anspråk för skötandet af den enskilda förmögenheten. De mortuis nil nisi bene? säger ordspråket och vi vilja derföre icke klandra salige oubbarne i bergskollegium för den maklighet de visade under sista decennierna. Nog är det likväl obestridligt att om dessa hedersmän mera tänkt på bergsvetenskapernas utveckling i landet, än på det närbelägna Dufvans? frukostar samt på Blå-Portens middagar, hade detta kollegium ännu egt beständ, ehuru i en måhända något förändrad form. Nekas kan nemligen icke, att; liksom vi uti landtbruksakademien bafva, om icke en öfverstyrelse för landtbruket, dock en upplysning och ledning för detsamma, lika behöfligt vore det att för bergsbruket, som utgör vår andra modernäring, en dylik ledande och upplysande anstalt funnes till. För att nu bli befriade från den omtalade långsamhet, som de kollegiala embetsverken låtit komma sig till last, har man slagit öfver till en motsatt åsigt i embetsförvaltningen. Vederbörande hafva nemligen, vid inrättandet af sednare embetsverk, lagt all makt i en enda persons hand och gifvit honom titel af generaldirektör. Man kan med skäl undra på, hvarför en krigisk benämning blifvit inflätad i titeln å ett helt och hållet civilt embete. Måända är det för att den lägre tjenstemannens subordination skall vara så mycket mera fullständigt militärisk samt ingen våga framställa några invändningar mot den höge och ofelbare chefens allsmäktiga vilja. Titeln påminner föröfrigt bra mycket om de fordna generalguvernörsembetena, om hvilka vär grundlag yttrar att de icke skola vidare tålas, men som trots detta uttryckliga förbud å sätt och vis kunna sägas existera på Gotland, hvarest högsta civiloch militärmyndigheten är lagd i en enda persons hand. Vi äro ett trögt folk fullt af hetsigheter, såsom vår genialiske landsman kallat oss, och då vi ändtligen funnit att den gamla embetsmannaförvaltnimgen med dess många Råder? ibland lätit oss vänta alltför länge oc ol Pp h al si ? fa DD rm FÅ FA DT om på råd och mången gång gilvit 0ss rentat let öfvergifva denna form vid bildandet af nya embetsverk. Vår hetsighet förde oss då in på en farlig väg. I stället för att reformera kollegialformen och derefter använda den, kastad vi den helt och hället öfverbord, samt tilläto bildandet af små monarkier i samhället. Men man glömd2 dervid alldeles bort att ett sådant förvaltningssätt helt och hället strider mot idn och andan i en konstitutionel stat. Den allsmäktige generaldirektören låter ärendena sig föredragas alldeles såsom konungen i statsrådet och han är liksom denne allena beslutande, ja han har på sätt och vis en större makt, ty då det föredragande statsrådets underskrift erfordras för att en offentlig regeringshandling skall vara gällande samt föredraganden kan neka att skrifva under, kan deremot ett sädant ne: kande inför generaldirektören icke förhindra Hl beslutets verkställighet. Denne föredragande är endast hänvisad till en protokollsreservation, som vanligen är af ingen vigt och betydelse samt på intet sätt hindrar verkställandet af generaldirektörens efter eget godtfinnande fattade beslut. Det fattas endast att man gjorde generaldirektörsembetena ärftliga, sä att äldste sonen efter fadrens död bletve deras innehalvare. Vi hade då den monarkiska principen till fädernes) Ilandets båtnad fullt genomförd i dess minsta detaljer. Det tyckes väl att förnuftigtvis borde ledamöter i en styrelse ega lika rösträtt med ordföranden, men detta har man alldeles glömt bort. Departementscheferna äro endasi till namnet, icke i verkligheten ledamöter i sty relsen. De yngre tjenstemännen danas i ett så dant militäriskt ordnadt embetsverk til ögontjenare och måste bortlägga all sjelf ständighet. Relationer och förmånen at vara personligen känd af den höge chefer väga vid befordringar oftast mer än arbets förmåga, insigter och duglighet. Man hade hyst det hopp, att dessa em betens innuehafvare, hvilka i många fall blif vit utrustade med allena beslutande makt skulle kunna bortrensa det ogräs, som di och då insmyger sig i embetsmannakåren Vi behöfvå endast peka på tullverket hvars förre chef icke kunnat förhindra at den ena skandalen efter den andra der in träffat. Detta verks generaldirektör had icke en gång föranstaltat att en så vigi; sak, som uppbördsmanna-ansvarigheten tjen stemännen emellan, var i verkets eget kam markontor tydligt och klart genom instruk tioner bestämd. I afseende å befordringarne utefter jern dåliga, beslöto vi oss för att helt och hål