BEATRICE. Boman i tvenne delar. AF Julia Kavanagh. Den unge tigern skrattade och visade sina pe Ihvita tänder. uGilbert är i Normandie, sade han; det är ett fult gammalt ställe det der slotiet. Dessa ord väck:e Beatrices hela vrede. Hoa utbröt i häftiga tårar och snyftningar och var så svår och stygg, att miss Jameson lemnade rummet, följd af Antony, som till afsked gjorde några fula grimaser åt Beatrice. -CDet här måste man sätta stopp för, sade mr Gervoise och rynkade pannan, då han hörde miss Jarsesons skildring af hvad som posserat. Jag har varit mild ända till dårskap och svaghet. Beatrice måste gå till sängs, miss Jameson. Miss Jameson höll med mr Gervoise om att Beatrice måste gå till sängs, och hon gick tillbaka till Beatrices rum för att se till att domen genast gick i verkstältighet. Beatrice gjorde icke något motstånd. Hon lydde med slö undergitvenhet och: åhörde under föraktiull tystnud miss JameBöns allvarliga förmanvingar. Och nu ligger Beatrice ensam och sörjer i sin lilla hvita bädd. Det är ett trefligt, stort och högt rum, som bebos af Carnoosies egarinn.; men Beatrice tänker icke på de välgerningar, med hvilka ödet öfverhopat henne, utan endast på de pröfaingar det sändt henne. Genom fönstren midt emot v) Se A. B. tix 183—197, 199, 201 och 202.