Aftonbladet – 1 september 1865, sida 3

PRO Är samhället sjukt? Anledningen, hvarför jag till utgångspunkt för de flera eller förre rader jag här kommer att nedskrifva vait törestående ör verskrilt är den, att jag, vid hemkomsten förliden vår från en utländsk resa, erfor att Aftonbladet någon tid förut innehållit en artikel med rubriken Samhället sjukt?, hvilken hade tramkallat åtskilliga protester från andra tidningar. Sjelfva rubriken slog an på mig, destomer som jag icke hörde eller läste annat här hemma än idel jemmerrop öfver ställningen för dagen, bekymmer ötver utsigterna för framtiden och, som vanligt då man kommit i betryck, bittra inbördes beskyllningar, hvarmed den ena sökte skjuta skulden på den andra — allt fula tecken att det icke stod väl till i mitt kära fädernesland. Att göra sig reda för orsakerna till och beskaffenheten af ett ondt är första vilkoret för att finna rätta medlet för dess botande, Den der rubriken ?Samhället sjukt? lofvade en sädan undersökning och utredning, hvarföre jag skaffade mig artikeln. Men, uppriktigt sagdt, jag fann ej innehållet motsvara min förväntan. Väl får man erkänna att artikelförfattaren kunde ha skäl för sina klandrange anmärkningar, till exempel deröfver att en embelsman, hvilken stär under så beskaffadt laga tilltal, att fräga är om tjenstens förlust, blir föremål för kunglig utmärkelse, som dock borde hällss i någon helgd, ty konungslighetens upprätthållande inom ofelbarhetens nimbus är ett, efter min lojala förmening, oeftergifligt vilkor för samhällets välbeständ, Men ehuru hvarje missbruk af kungligt prerogativ är skadligt, ligger dock icke i detta något slående bevis vå hela samhällets sjukdomstillstånd: lika itet som i myndigheternas avmärkta slapphet mot en siadsmäklare, hvars lagstridiga jantecedentia under hans välmaktsdagar — så länge hans tunna rann? — undföllo likasåväl Aftonbladets skarpsynthet som vederbörande myndigheters uppmärksamhet. Den .antydda artikelu har jag icke hår til! hands, men vill minnas att de öfriga bevisen, som deri anfördes för somhällets sjukdomstillstånd, väl voro, liksom de ofvannärnda, af beskaffenhet att påkalla pressens nagel. farande och klandrande uppmärksamhet, men likväl inga sådana företeelser, som te. rättigade till det allvarsamma omdöme öf ver hela nationen — äfven folket i sin hel