Aftonbladet – 31 augusti 1865, sida 3

Eyrkliga tidsoch stridsfrågor. VI. Men är det klokt, är det till någon nytta att afhandla dessa enker, frågar mången ljumhetens mav, som self ivgeuting tror och anser bäst, att alla i tysthet lå nedsjunka i samma lyckliga belägenhet. Det der är ju blott gamla saker, som tillhöra förflutna tider och må dö med dem. Saken gär sin gilta gäng til upplösning, blott man ej bräkar dermed. Bare tolk ber i alla tall annat titt göra. Men massorna behölva ledband, ju flera desto bättre. Det är juj en fördel för dem, och än mer för o: sjeliva. Alla vinna sålunda på det närvarande, och salus pubica suprema lex esto. sälunda bör man ej motarbeta det allmänna välbefinnandet. Hos denna klass har det kyrkliga systemet sma bästa bundsförvandter, trogna i lif och död. Den anser en stark och enherrskande statskyrka som den yppersta brandförsäk.ivg mot den eld, som Klistus sade sig vara fommen alt upptända på Jorden, och om kvilken han 1 helig blyghet yttrade: huru gernu söge jog, att han allaredan brunne, Det är ock om detia sora och mäktiga anharg han med en himmelsk kärleks sörjande förlägenhet eporde: När mevmskores on kommer, man han skull fiuna tro på jorden? För detta parti är allt hvad statskyrkan tilthör ett noli me tangere, vch det religiöse