Aftonbladet – 31 augusti 1865, sida 3

ka oo ER hovspartiet. — I Sewmn hade den tors: nude sammankallat ett stort arbetaremöte den 22 Augusti för att diskutera hela rägan med särskildt afseende på regeringens åtgärder. kKtter en längre diskussion wtog0os dervid töljaude resolwiorer: 1) Den enda hjelp som arbetareforeningarne br gära ef preussiska liksom af hvarje annan regering, är: v) att den afhäller sig från alla försök att indraga arbetarnes konsumtions-, krediteller hjelpföreningar bland dem som äro underkastede polisens kontroll; b) att den icke längre motsätter sig logtörslaget af 1863, som afser att trygga föreningarnes privawättsliga ställning i tråga om förvärf al särskild förmögenhet och egendom. 2) Hvad fabriksarbetarne angär, sä hafva de för längesedan slutit sig ull kongumtiousföreniogarne, bksom ock törskoitsoch kreditfoören ngarne vinna allt siörre utbredning bland dem. Det är blott staten och lagsti tuivgen, som lågger hinder i vägen tör dessa institutioners tullständiga införande. 3) Alla regeringens försök att blanda sig uu de på sjeliverksamhet gruvdude föreningarues ine förhålloncen och att främja dem genom positiva å:gärder, måste vuses skadlga.? — Dermed har Schul:ze Delitzschka partiet med tydhga ord förklarat, att den al regeringen nedsatta komitn är alldeles ötverflodig. ITALIEN. . Trots alla motsägelser ser man pu att Österrike verkbgen sökt aw närma sig Itahen. Koln. Zu. innebåller ganska intressanta upplysninvar i deta ufreende. Redan i Oktober 1864 sökte grefve Rechte:g att inleda kontidentiella underhanoivgar om Ituljens erkännande af Österrike. Vilkoret var endast, att Italien skulle förbinda sig av icke angripa Österrike under ei tid, som det behöfde för att ordna och stadga sma inre förhällvnden. General Lu Marmora svarade, att den venetianska frågan omöjliggjorde hvarje underhavdlivg, hvars utgåvgspunkt icke var utt afgurande at denna fråga. Dä emelertiid-Ösförrikes förhållande till Preusgen gesuliace sig mivdre gynn umt på grond ut Februaridepeschen, och då Bismarck började iuleda underbondlngar med Lalien om en tysk-italiensk haudelstraktat, ansäg grefve Mnsdoift för nödvändigt att åter upplaga den diplomatiska törbiudelsen, med utesluta: de ar alla territorielfrågor, och oå detta skett, kunde de bäda sändebuden underbandla om sla svätvonde frågor på ett vänskapligt sätt. -Vigtgast för Ö terrike ä. aislutar.det ul en hundelstraktet med Italien, och regeringen vet mycket väl att en sådan icke ken verksiällas Wan atv erkäcnandet föregår. Men Turinerkabinettet nekade för andra vången at fatta don framsträckta handen, Den olycklga utgången afskräckte bkväl icke den österrikiska regeringen, som anställde nya jörsök i Paris och sokie nå målet medelst Frovkvikes bemedling. Kejsar Napoleon ön ker en försoning mellan Österrike och Italien och dertör tann furst Muternich et viihgt öra. Men som kejsarens äsigter rörarde den venetianska frågan icke äro öfverenss ämmande med Österrikes, utan med Ialhens, kunde ban icke uppfylla Wicnerhofvets önskan ch utöfva nägon påtryckning i Florens, hvarför den franska utrikesmimsterns eteg för att ävagubripga ett närmande blet lika frukslöst som ulla de förra. OSTINDIEN. Sedan kriget med Bbuian varat mer än ett är — om man nemhgen raknar dess början från den skrivelse, hvarigenom vicekonungen uppto:drade Dharma Radscba at gilva upprättelse för den skymf och misshandling, som utöfvades mot engelske gesandten — tror man sig nu kunna förutsäga dess snara slut. Genom et I anuu krani gare Ordalvg aflatiodt ultimatum bar indiska regeringen Jätu radsehan veta, att en bri vsk srme i November skall rycka fram mot Punakha, den ena at Bbutans hu:vudsigder, och jemna den med jorden, om kön icke upplyller alla frumställda unspråk och ställer borgen för sitt irealiga törhällande i framtiden. Times meddelsr också att Bhutans unge beherrskare förklarat sig redo att gå regeringens turdringar till mötes. Om detta år fallet, heter det vid are, om bhutaneserna för siva ett halit århundrade igenom fortsatta smädelser och angrepp undgå straff eiler på sin höjd förlora duarerna, så fruktar jag att arbetet med deras underkulvande erdast är uppskjutet och framdeles mäste utföras med siörre kostnad och mindre eftekt. Men i alla händelser äro vi rustade att i November skicka en styrka af 3000 sexpoys och 1000 europ6er från Buxar uppåt Tsehintschu-dalen till Punakba och i nodtall ända till den andra hufvudstaden Tassisudon. Vi ba alltså utsigt att antingen genom frivillig underkasielse eller strid inom äret få slut på det mest förfuskade af alla våra små krig, och derjemte för Bengalens norra område få en så naturlig gräns, som Himalayas yture kam erbjuder. Ölverste Nuvghion, som nyligen ätervändt frän duarerna, anser denna med väld oss pötvuvgpa anvexion såsom en god skadeersättning för alla hittills gjorda utgitter och en nik inkomstkälla iör framtiden. Bhutaneserna äro ganska riktigt sjeltva skuld till kriget; dock skulle förlusten af dusrerva icke vra : ågot så obetyd straff. som Timeskorrespundenten framställer suken. H:jolandet mellen det sumpiga och osunda Tarai och den högländta bergstrakten är den värderikaste och ar naturen fordelaktigest utvustsde delen af hela riket, och dermed mister Bhutan sin korubod, mecan dei äterstående berglandet endast har at erbjuda en fattig och illa vattnad jord. Sneftiet blir dertill så mycket större, emedan bhutanesernas religion förbjuder dem att äva kött och förlusten of det -panmälsproducerande landet töljöktigen invelatiar förlusten at deras hulvudsakligaste litsmedel. I Bombay her bildat sig ett bolag, för att på ön Elephanta och Butchersöarne anlögga duckor, tillräckl gt stora för att upptaga de största örlogsiartyg. Boluget begår koucession på 99 är svmt erforderlig plats. Eyrkliga tidsoch stridsfrågor. VT