Aftonbladet – 29 augusti 1865, sida 3

Om qvinnans uppgift och inflytelse inom samhället. Öfver det föredrag, som Lucianus Kofod nyligen om detta ämne hålliti Ystad, lem nar den i nämnde stad utkommande ?Skäånska Telegrafen följande referat: Efter en kort inledning, hvari talaren visade huruledes kampen för det ideala i lifvet ofta måste bestå i en uppfriskning, luckring och inskärpning af gamla, hittills i fraser och komplimenter inhöljda, sanningar, öfvergick han till sitt ämne: qvinnans uppgilt och inflytelse inom samhället. Talaren erinrade om, at kanske intet ämne torde vara mera ventileradt än detta: om qvinnans betydelse, fullkomligheter, älskvärdhet o. s. v. Hvilka strömmar af mer eller mindre vältaliga ord bafva icke flutit till qvinnans pris i skåltal, festsänger och och dylikt och huru mycket sminkadt beröm, huru mycken tom, osann hyllning har icke framkommit vid dylika tillällen. Ofta tillintetgjorde ordsvallet ordens egen kraft, allvaret i den egnade hyllningen; icke säl lan var lofprisningen blott klingande ljud at komplimenternas bjellra. Man hade till och med när man uppmärksammare granskade förhällandet exempel på, att just desamme, nvars lif utgjorde en nästan oafbruten kedja af ringaktning, hån och kränkningar mot qvinnan, att just dessa voro de, som visade sig mest atgudiskt tillbedjande och komplimenterande mot henne. Qvinnan borde sätta mera värde på det sanna, allvarligt menta i den hyllning, hvarför hon är föremål, än på det yttre, lätt tillvägabragta uttryck af ett öfverdrifvet beröm eller fjeskande ödmjukhet. Qvinnan — så har en skald sagt, blef skapad genom en sammansmältning af alla tings väsen: af klippans och vaxets natur, af eldens -ögh vattnets, af ormens och dufvans. Häri läg icke någon ensidig, falsk förgudning, men en allvarlig uppfattning af det qvinliga väsendets ljus och skugga, hvarigenom bilden blef sann. Icke heller i Brauns tanke: att man i gqvinnans blick kan läsa hvad skaparen kände vid sitt verks fullbordan, ligger något svulstigt eller särdeles öfverdrilvet. Men vid sidan af, ja midt i sjelfva ötverdrifterna framstack ofta en underskattning af qvinnans värde och betydelse. Man betraktade och behandlade henne väl såsom något gagneligt och godt, någonting behagligt och utmärkt i det nusliga eller familjelifvet, som en blomma eller prydnad eller dylikt; men dock i det hela blott såsom något tuil Lyst, en vacker möbel i huset; då deremot sanningen är den, att qvinnan är hvarken mer eller mindre för familjelifvet än dess nödvändiga vilkor, dess källa och grundval. Det kan nemligen icke tänkas något familjelif med dess egendomliga glädje, ljus och skuggor, utan qvinnan, Således kunna t. ex. flera qvinnor, såsom moder med sina döttrar, eller flera ogifta systrar, ifall de hafva ett gemensamt hushåll, bilda ett herrligt familjelif, då sådant är ogörligt för flera ogifta män, gamla ungkarlar Pebersvender? —o, d,, utan att det qvinliga elementet på ett eller annat sätt gör sig gällande i huset. Låtom oss aldrig glömma att qvinnan är icke blott något ypperligt, något skönt och nyttigt i familjen,