Aftonbladet – 28 augusti 1865, sida 2

andstingens sida 1 och Ior en mera Ingriande, fullständigare, med kontinuitet verande läns-skolinspektions ordnande. Dylika åtgärder måste ju nemligen föregå la andra i förevarande afseende. Man nåste ju veta hvad man har, for att kunna nse hvad man saknar och hvad man bör öka bereda. Inspektionen, den första föreredande, hör undersöka alla till underisning och allmän uppfostran hörande förållanden, allt som står i samband med olkets intellektuella, moraliska, ja, tör såidt som det står i förbindelse med den intelektuella och moraliska utvecklingen, äfven konomiska vilkor och behof. Först sedan n fullständig ötversigt i alla dessa hänsenden är vunnen, först då kunna de rätta utgärderna vidtagas i särskilda fall, det må älla beredande af större slöjdskicklighet, ller lifligare planteringshåg, eller rikare illgång till böcker, eller gälla sjelfva skol rganisationeus utveckling och de vil-or lenna förutsätter såsom lärarekrafter, lä arelöner, skolhus, skolmateriel o. s. V. Endast i det fall att dels redan verktällda inspektioner, dels en inom länet allnänvare erfarenhet skulle möjliggöra åtvärders vidtagande i vissa stycken, borde sådant redan nu ske. Så t. ex. är det en llmän erfarenhet att skolmaterielen öfverallt ir underhaltig och att bristen på bättre dyik ofta beror uppå svårigheten att sådan anskaffa. Landstingen skulle i detta afsende, hvart och ett på sitt håll, kunna unlanrödja denna svårighet genom att inom ig bereda lättare tillgängligt nederlag för lylik materiel. Likaledes i fråga om skolhus. Landstinsen skulle alltid kunna bereda fattigare kommuner tillfälle till skolbyggnadslån på villiga vilkor. Ja man skulle till och med unna vara frestad att föreslå, det dylika kommuner borde genom landstingens medvcrkan kuuna erhålla odlingslån för anskafande och ordnande af trädgård åt lärare eller lärarinna och barnen, så framt man pemligen icke inberäknar de derför behöfliga medlen redan i medlen för skolhuset, hvilket hittills åtminstone alltid varit fallet. Man har ju, som bekant är, ansett sig uppfyllt allan rättfärdighet i fråga om skolhuset, blott man fått upp sjelfva huset. För omgifningen dertill har man icke haft sinne eller hjerta. Första bergkvalle eller grusbacke har ansetts god nog för dylikt ändamål. Kyrkan var i sådant fall hederligare mot sina klockare, hvarom klockarebolen vittna. Må, alltså, en redan inom länen vunnen erfarenhet föranleda dylika åtgärders vidtagande. Hulvudsaken blir dock väl alltid till en början, att landstinget för sig bestämmer hufvudpunkterna för sin verksamhet vid undervisningen och den allmänna uppfostran inom länet; och hvilken punkt vi för vår del tro vara den, som först bör tagas i öfvervägande, hafva vi ofvan antydt. Ännu en hufvudpunkt torde vi emellertid vid detta tillfälle 1å framhålla. Menskorättens fordringar kunna ännu icke på långt när anses ha gjort sig fullständigt gällande inom samhällena, så länge qvinnan icke får gälla allt hvad hon kan och bör. gälla. Vi erinra särskildt här om den stora betydelse, qvinnan har för skolan, men som dock ännu icke blifvit henne tillräckligt allmänt tillerkänd. Icke som skulle lagstiftarne hos oss i detta fall vara efter sin tid4. Tvärtom. Vi hafva Xförordning på att qvinnan har samma rätt som mannen till betattningar vid Sfolkt-skolan, och i de större städernas folk?-skolor ser man också numera till och med flera qvinliga än manliga lä rare. Men — oändligt mycket återstår i detta fall att göra. Isynnerhet på landsbygden. Den olyckliga fördomen i fråga om qvinnan, såsom för vek för lärarekallet på bygden, måste öfvervinnas. Utrotas måste derjemte den falska åsigten, att hon icke har förmåga, icke vilja till det kallet, och att, om hon ikläder sig det, hon bör vara nöjd med äfven den uslaste lön. Med få ord, hälften af Sverges skolor skulle kunna skötas af svenska qvinnor. Man skulle till och med kunna påstå, att det aldrig blir väl med vårt skolväsende, förr än vi hunnit på den punkten. Det blir aldrig varmt och godt och hjertligt och rätt taktfullt, såsom det nödvändigt dock måste bli i våra skolor, förrän qvinnan fått all den plats derinom, som hon enligt sin för skolkallet särskildt mer än mannen rustade natur bör haiva. Landstingen skulle äfven i detta fall kunna bereda skolan en bättre framtid, dels genom alt särskildt medelst sin inspektion och skolförvaltning bereda qvinnan hennes rätta plats inom skolIla sk lid kq nt sh N ti a di Oo äl 2090 4 ATE-MPS ATA —M Am AA -—— — NN — D V ND RN verlden (hvarföre skulle icke qvinnor kunna anlitas älven för vissa sidor af inspektionen?), dels genom att med alla de medel som stå landstinget till buds beford:a uppkomsten af småskolelärurinnor och slöjdskolelärarinnor. Äfven i detta afseende har nemligen landstinget pligt och rätt, oberoende af staten och dess verksamhet för samma ändamål. För qvinnan behöfves ännu mer än för mannen det personliga deltagandet äfven på skolbanan, och landstinget är mer än staten i tillfä le att genom sina utskickade bereda den åt skolan sig egnande qvinnan detta. Staten håller hädanefter endast två seminarier för qvinnor, under det att den snart skall ha öppnat sex för män. Orättvisan i detta fall må ha sin grund i de ännu allmänna orätta äsigterna om qvinnans bety: delse — det är dock att hoppas, att londstingen skola börja sin verksamhet för uppfostran och undervisning med särskildt aktgifvande på en af de förnämsta fordringarne, som den nya tidens rättsbegrepp ställa på folkens utvalde. Men ... penningsidan rf frågan?... Det är gifvet att på samma gång som man påyrKar, det landstingen skola taga undervisningsfrågan inom länen om hand i någon större mån, man äfven anser landstinget i detta fall böra inom länet skaffa sig medel dertill, Visserligen skall en och annan till en början hålla fast vid sin amla tro, att Nekatten nödvändigt bör gå till statskassan?. Men begreppen äro väl i detta fall numera temligen försigkomna, och man skall väl så.