Aftonbladet – 28 augusti 1865, sida 2

ust landstinget bör kunna bli. Den stora igtiga frågan om den tillsvidare med nam et högre folkskola? uppkallade, hittills mera nade och önskade än genomförda skola, vars ordnunde alltid synts oss förutsätta cke blott åtskilliga ännu ej fullt vaknade beof, utan äfven en riktigare uppfattning än len närvarande af elementarskolans? och folkskolans? inbördes förhållande, — det är andstingen som skulle kunna gifva en naturig lösning af den frågan och dermed, i viss nening, at frågan om hela värt skolsystems yrdnande allt efter vårt lands egendomliga örhålländen. Detta är en af landstingets stora uppgifter förevarande fall. Men innen denna uppgift kan komma på andstingens dagordning, måste åtskilliga areten först vara utförda och först och främst — arbetet för länens sjelfkännedom i fråga om pplysningens, undervisningens tillstånd, eller, ned andra ord inspektionen?, säsom äsyfande den utredning af skolornas tillstånd, wvilken måste föregå det grundliga arbete ned hela lavdtskoleväsendets ordnande enigt vära svenska förhållanden, som förestår. Detta inspektionens ordnande och stärkande ir också det arbete, som landstingen, att löma af förra årets erfarenhet, i fråga om skolväsendet först synas ämna omfatta. Statseller stiftsinspektörerna göra ej tilltyllest. Landtskoleiuspektionen får cke blifva blott statsoch stiftsembete, framför allt icke en sådan uselt äflönad bisyssla som den hittills varit — det inser hvar och en. Den måste blifva en ordnad form för det varma personliga deltagandet i det stora natiotionella skolarbetet. Dertill kunna landstingen göra den, den må blifva frivillig, såsom man försökt i Elfsborgs län, eller lönad och väl lönad, eller försedd med tillräckliga medel för resor och öfriga värf. Någon trängsel eller sammanstötning med statsinspektionen !. ör icke kunna inträffa. Statens inspektion bör endast vara en högsta uppsigt, förbindande, ledande, sammanhållande länsinspektionerna. Dertill skall det väl ock, såsom vi hoppas, komma, så snart äsigterna om inspektionens betydelse hunnit rätt utbilda sig. Men för tidigt kunna landstingen ej börja sitt arbete i denna riktning. Det är ej tid att vänta på verkningarne af statsinspektionen. Sverge har redan förlorat tid nog genom att forska i den allmänna undervisningens lifsfräga, såsom länge skedde under inflytelsen af denna i system satta falska åsigt att staten skall göra allt, icke blott sitt verk utan äfven kommunernas, ja, till och -med de enskildes i åtskilliga stycken. Landstingen äro de naturliga organerna för den ifrågavarande inspektionens handhafvande, såsom varande sjelfstyrelseorganer för större naturliga områden. Antag också, att staten kunde inrätta ett stort embetsverk för skolinspektionen med omkring 100 inspektörer på stat jemte öfriga till ett sådant verk hörande emhetsmän. Skulle väl ett sådant verk kunna uträtta sin sak med den inflytelserika, lefvande och lifvande kiaft som de särskilda länens ur deras egen midt valda inspektionskårer, hvilkas medlemmar, hörande till länet med många af sina starkaste intressen, skulle i och med sitt inspektionsvärf uppfylla icke blott sin embetspligt utan ett medborgerligt kall af ädlaste art? Vi tro det ej. Statens hand är en kall hand. SLönen är ett guld som föga värmer. Det medborgerliga förtroendet och nitet skulle utan tvifvel skapa vida bättre inspektörer. Och skulle landstinget äfven behöfva löna sina inspektörer — den sålunda åtnjutna lönen skulle utan tvifvel för mottagaren kännas innebära personligare förpligtelser än statens lön. Det finnes ännu andra och starka skäl som tala för landstingens ötvertagande af skolinspektionen. Inspektörerna behöfvas redan icke blott för att inspektera utan äfven för att rådfrågas, leda, organisera. Det skall alltid hädanefter behöfvas i hvarje län ett slags hufvudinspektör som håller ihop länets skolorganisation och som tjenar den öfriga inspektörkåren inom länet såsom spiritus rector?. Må nu denne blifva mellanlänken mellan landstinget och staten i fråga om länets skolväsende och såsom eådan af staten förses med instruktion, lön 0. 8. V.; för såvidt han tjenar staten; landstinget kan dock ej undgå, att äfven å sin sida medverka till denna ledande, skaande inspektions ntveckling och bestånd. Det måste vara angeläget om att icke låta staten få att skaffa med länets angelägenheter mer än hvad nödvändigt är, eller med statens och den mådborgerliga ordningens begrepp ölverensstämmer, Men landstinget skall låta detta ske, om det icke frän första början af sin tillvaro öfvertager allt sådant arbete, som är dess och ingen annans — och ett sådant arbete är den fullständiga skolinspektionens, både den förberedande, utredande och den sedermera ordnande och upprätthållande inspektionens. Till en början, — de af föregående års landsting beslutade och verkställda inspektioner ha redan visat så lyckliga resultater, att öfriga landsting väl svärligen skola kunna afbålla sig från att gå och göra sammaledes. Den af Elfsborgs läns landsting nästlidne år beslutade inspektion af länets folkskolor, skrifver man till oss, ?har obetingadt mediört mycket gaga redan. Sjelf inspektor af folkskolorna inom ett bland distrikten, har jag gjort denna glada erfarenhet och hört den bekräftas af andra inspektörer. Det ligger ock i sakens natur att denna tillsyn skulle verka välgörande. Folkskolans framgång beror till stor del på lärarnes skicklighet och nit. Om nu detta seduare icke lifvas och uppmuntras, så svalnar det lätt nog, äfven om det funnits, i ej obetydlig grad. . i . Derigenom att land tinget nu fästat sin uppmärksamhet å fölkskolan och att dess inspektörer besökt skolorna och de offentliga examina, uppmuntrande lärare och barn, har, synes mig, ett nytt lif inträdt i folkskolan; liksom landstingets inspektörer, till följd af deras ställning till folket och deras inflytande på folkskolestyrelserna, må hända mer än andra kunna medverka till skolans lyftning, Bådan är åtminstone min erfarenhet. Lärarne hafva funnit sig hedrade och lifvade uf den uppmärksamhet