Aftonbladet – 26 augusti 1865, sida 3

den sida af konstilutionaliteten som mOonnarkerna i allmänhet ha så lätt att tillepgna g. Om de företaga något impopuhlärt eller orättvist, så är det öfvermåttan beqvämt om odiwn? derför kan vältras: på någon avnan, som icke haft del iföretapget. Men ?aodium? var också det enda som !Gu staf ville dela med sg: eljest ville hen vara en fullmyndig? konung, hvilket iidet nyare språket blifvit öfversatt med zalletyrande.? — Och i samma skola tycckes äfven furst Kusa ha inhemtat sin regerimgsvishet. För ett par dagar sedan fann man i Af tonbladet två på hvarandra följande rubriker: Sjelfmord af religionsgrubbel? och Offer för dryckenskapslasten. Sådana saker äro visst icke hos oss så sällsynta, att de derföre förtjena särskild uppm samhet, men det kan ju icke skada att för någowu gång stanna vid dessa fenomener och se litet närmare på aem. Bränvin och luseri äro i Sverge på samma gåvg de två fruktsammaste anle-:ningarne till brott och de två ypperliguste tröster för den brottslige.? Fiuimnes det då intet medel att rädda nationen från att drunkna i bränvinspölen eller förslöas af fanatismen? Läseriet är icke en kyrka med noga bestämda och kända dog mer; de vexla allt efter som den ene elli andre sjelfgjorde predikanten finner sin för del vid att bortuga eller tillägga, lätts eller skärpa observansen. Höfdingarne äl. ska att insvepa sig i dunkel och verka: det fördolda, och det är derföre svårt at få reda på hvad som verkligen läres och bedrifves. Men ju svårare det är, dest nödviändigare är det: samhällets luga och trygghet fordra, att det vet hvilka läro kringsmyga hos folket. Att förbjuda deras predikande vore väl det enklaste, men er farenheten vittnar att dermed ingenting vin nes, och