Aftonbladet – 24 augusti 1865, sida 3

Rättegangsoch P Tryckfrihetsmål. i ha förut omnämnt, att filos. magistern och : adshöfdingen O. I. Torslow till härvarande rådhusrätt uttagit stämning å ansvarige utgifvaren af tidningen Gamla Fäderneslandet, mureriarbetaren Dalhammar, för i tidningen förekomekränkande beskyllningar mot och sana uppgitter om hr Torslow. 1 stämningen yr ansvar å Dalhammar enligt 3 11 mom. tryckfrihetslagen. jemfördt med 60 kap. 5 1 mom. missgerningsbalken, eller om den blifvande juryn icke skulle finna den åtalade artikeln brottslig etter åberopade lagrum, att Dalhammar då måtte dömas till ansvar efter san: ma paragraf och mom. trycktrihetslagen, jemfordt med 60 kap. 5 2 mom. missgerningsbalken. Da målet sednast i går förevar å radhusrättens jette afdelning. justerades protvukollet för föregående rättegångsdag och meddela vi efter detsamma foljande redogörelse : Boktryckaren Hagström. hvilken uppträdde så som rättegångsbiträde åt Dalhammar, inlemnade en skrift. hvari Dalhammar begärde att med vittnen, åtskilliga namngifna hoträttsoch justitieråder, få styrka sin i den åtalade artikeln hatda uppgift, att v. häradshöfding Torslow skulie för oredligt förtarande blifvit skild från tjenstgöring i hoträtten öfver Skåne och Blekinge. För dfrigt innehöll skriften åtskilliga nya tillvitelser mot hr Torslow, tör styrkande at hvilka hr Hag ström å sin hutvudmans vägnar inlemnade dels transumeradt utdrag af domboken. hållen hos rådhusrätten i Kristianstad den 26 Januari 1865, dels ock i afskrift en K. M:ts dom at den 3 sistl. Februari, med begäran att dessa dokumenter, måtte bifogas handlingarne i målet. för att komma till den blifvande juryns kännedom. V. häradshötding Torslow begärde härefter att. då svaranden uti sin till rätten nu ingifna skritt inblandat hvad till saken ej hörde samt framkommit med flera nya kränkande beskyllningar, hvarför hr Torslow sade sig särskildt å förtattaren till skriften erna yrka ansvar, Dalhammar måtte tillfrågas, om han förfastat densamma, hvilket Dalhammar sade sig hafva gjort. Vidare bestred v. häradshöfding Torslow de uti svarandens skritt begärda vittnestörhören, enär denna bevisning vore stridande mot lag och dessutom öfverflödig., då hr Torslow med officiella handlinger, som han nu medhade, vore beredd styrka, att den uti åtalade artikeln mot hr Torslow jorda beskyllningen vore fullkomligt sanningsös. Slutligen bestred hr T. att de förenämnda handlingarne, hvarmed afsågs att styrka förhållanden. som ej stode i ringaste sammanhang med ifrågavarande mål, finge akten bifogas. Boktryckaren Hagström anmärkte, att då v. häradshötding Torslow år 1835 blifvit utesluten från tjenstgöring i hofrätten öfver Skåne och Blekinge, på åtskilliga dåvarande hoträttsledamöters enskilda tillsägelse derom, det sålunda vore omöjligt att på annat sätt än genom nämnde ledamöters hörande bevisa sanna förhållandet, hvarföre han fortsatte sitt yrkande på vittnestörhör. ÅA sin sida inlemnade käranden åter, för att visa grundlösheten af den i åtalade artikeln hafda uppgiften, dels 7 särskilda af hofrätten öfver Skåne och Blekinge utfärdade förordnanden för honom att förrätta domarevärf, dels ock ett af hofrätten meddeladt testimonium af den 8 Maj 1837, innehållande, att hr T., som blifvit antagen till askultant vid hofrätten den 25 Januari 1833 och den 9 Juni 1837 utnämnd till v. hä-radshöfding, såväl vid förrättande af särskilda tjenster inom hofrätten, som älven vid utötning al domareembetet visat särdeles flit samt ådagalagt goda prof af insigt och skicklighet, ätvensom iakttagit ett värdigt uppförande. Efter antecknande häraf anförde v. häradshöfding Torslow att, då ban efter den tid han enligt åtalade arukeln skulle blifvit skild från yidare befattning i hofrätten eller af densamma erhållit förordnanden, innehaft flera sådana, och det ej varit tiinkbart att hofrätten skulle användt honom, derest den i åtalade artikeln gjorda tillvitelsen varit sann, han ansåg dess lögnaktighet fullkomligen styrkt. Vidkommande åter de nya tillvitelser, som gjorts hr T. i den af svaranden härofvan omnämnda skrift, hörde besvarandet derat ingalunda till saken. Men då dessa beskyllningar, livilka förut i en rättegång mellan hr T. och handlanden Rosendal vid K Kristianstads rådhusrätt af denne sednare blifvit Iramkastade. genom att af Dalhammar nu upprepas, vunnit större spridning, och hr T. möjigen, genom att ej bemöta desamma kunde ar ses hafva medgifvit allesammans, ville han upplysa att han blifvit bötisiid af Göinge häradsrätt för vanvördigt yttrande mot Kristianstads rådhusrätt, att han af nämnde rådhusrätt blifvit dömd till 2 rår böter för s, k. misshandel af barn. af nämnde stads kämnersrätt tili 1 rdr 16 skillirg bankos böter för knufining och oqvädinsord samt af förstnämnde rådhusrätt för begånget horsbrott; men förklarade alla de öfriga nu sist gjorda beskyllningarne helt och hållet sanningslösp. Med afseende å de af svaranden framställda, men af käranden bestridda yrkandena, medde