Aftonbladet – 22 augusti 1865, sida 2

de hade kommit in i huset och gingo til miss Jamesons rum. Miss Jameson var ännu den urblekta dam vi sågo i Rosemary Cottage, med ett gam malt utseende och en ungdomlig min. Vi våga icke kalla henne en gammal mamsell. Hon saknade åtskilliga af de kännetecken, som en barmhertig verld tillegnat denna race; hon var icke sirlig, doecerande och omild i sina omdömen. Den ödmjuka, vårdslösa och smutsiga miss Jameson såg utsom ett godmodigt, sysslolöst fruntimmer med rundliga tillgångar. Hon tyckte om en viss slamsig elegans, och seglade omkring på Carnoosie i klädningar af tunnt tyg med vida garneringar, eller satt i sitt rum och flätade sitt hår eller läste vid ljudet af de plaskande springvattnen. Beatrice var trög och och loja och miss Jameson var det ännu mera än Beatrice, och dessutom hade mr Gervoise sagt: Gör barnet lyckligt — plåga det inte med lexor. Miss Jameson, som tjusades af utsigten till så fredlica dagar, hade betraktat mr Gervoise med beundrande blickar och prisat hans klokhet. Det gaf heane en ny uppfattning af uppfostran, sade hon. Och det hade hon också utan tvifvel fått. Följaktligen blef Beatrice icke synnerligt plågad med lektioner och tillbragte största delen af dagen utomhus i Gilberts sällskap, medan miss Jameson läste eller tog sig en lur. Jag är nästan rädd för att hon höll på att sofva, då barnen knackade på hennes dörr; ty hennes stig in!X lät trögt och sömnigt; men hon följde dem emellertid genast med godlynt beredvillighet till hushållerskans rum, och framställde deras begäran.