Aftonbladet – 22 augusti 1865, sida 2

antyder att det lästas innehåll varit föremål för deras uppmärksamhet. Bland orsakerna till dålig innanläsning anför författaren ?det af en missförstådd fromhetskänsla framkallade bruket, att nästan alltid begagna blott nya testamentet och psalmboken till läsöfningsböcker. Det förra är olämpligt redan för sitt föråldrade stafningssä.t, som ständigt strider mot de inlärda stafningsreglorna, och den sednare i anseende till dess metriska form, hvilken kräfver en ganska långt hunnen färdighet uti renläsning, innan full rättvisa deråt kan göras. Men det betänkligaste är dock, att det dyrbaraste vi uti skrift ega sättes i händerna på nybörjare, som omöjligen kunna rätt uppfatta dess innehåll. De talrika rättelserna, som för nybörjare äro nödvändiga, uppväcka lätt leda för den bok, hvarvid många obehagliga minnen äro fästade?. Der biblisk historia blifvit läst — heter det vidare — har det sällan skett genom återhemtning, d. v. s. genom lämpliga frågor under innanläsningen angående det lästas innehåll, utan mestadels genom ordagrann utanläsning, ja ända derhän att man t. ex. i Åkerbloms lärobok lärt sig frågorna under linien utantill, hvadan bibliska historien behandlats med lika litet förstård som katekesen. Rörande undervisningen i de icke obligatoriska läroämnena anmärker författaren så som en hufvudsaklig brist den stora benä genheten att låta dem inhemtas genom ordagrann utanläsning. Åtskilliga bland de från seminarierna förut utgångna lärarne hafva ock alltför liten underbyggnad, för att kunna vid förhören undvara boken, hvadan flerstädes märktes, att vid förhör i geografi och historia lärjungarne begagnade samma utväg till svarens afgifvande, som läraren till frågornas framställande?. Skollokalernas beskaffenhet är i det föregående omtalad. Författarens allmänna omdöme derom lyder så, att knappast någon enda lokal kan anses tillräckligt rymlig, om man beräknar samtidig närvaro af alla i skolan inskrifna barn. För luitvexlingen är i allmänhet illa sörjdt. Understundom finnas ej ens gängfönster, och då äro spjell och dörr de enda vägar, hvarigenom frisk luft kan inströmma, sävida den icke inkommer genom otiäta väggar och golf, hvilket ingalunda är utan exempel. Ilvad slutligen angår skolmaterielen, är det efter allt det föregående ej öfverraskande att höra, att den öfverhutvud befinnes i det bedröfligaste skick. Några exemplar af nya testamentet och psalmboken, af någon biblisk historia samt åtskilliga mer eller mindre bristfälliga stentaflor utgöra, jemte de af staten ät de flesta skolorna skänkta kartorna, vanligen hela materielen. Visserligen finnas stundom äfven andra läroböcker, än de nämnda, men vanligast då blott i ett eller två exemplar, och mer för lärarens bruk än för lärjungarnes. Skolor finnas ock, särdeles flyttande, der materiel nästan alldeles saknas: så upplystes i en sådan skola, vid fråga om muaterielen, att ett nyss inköpt vattenämbar var skolans enda tillhörighet?. Med dessa utdrag må för denna gång vårt värf vara ändadt. Inför en sådan tafla vore en cicerones kommentarier mer än öfverflödiga.