Aftonbladet – 16 augusti 1865, sida 3

tet; tvärtom ha på allra sista tiden ytterligare reduktioner vidtagits inom kavalleriet och trossväsendet, samt ett stort antal ofticerare tillhörande nämnda brancher blifvit försatte ur aktiv tjensigöring och af krigiska förberedelser synes ej ett spär. Inom ministeren råder, enligt ett bref från Wien till Eib. Zeitung, stortvediägt i fråga om Österrikes tyska politik. Meran grefvarne Esterhazy, Haller och Majlath yrka på en möjlgast positiv och aktiv politik från Österrikes sida inom Tyskland, sätter sig grefve Beleredi deremot, emedan han noga känner och försvarar slavernas anspråk, och under sin verksamhet i Böhmen, Mähren och Schleeien nogsamt erfarit att man der önskar att Österrike häller sig ifråu alla tyska angelägenheter för att en gång kunna genomföra rikets stora tredelning ef ier dess slaviska, magyariska och tyska elementer. ITALIEN. Enligt ett telegram från Florens af den 11 deones har ecklesiastikoch justitieministern Vacca afgått frän sin plats, och tros det att den hittills varande generalsekreteraren i finansministeren, Cortese, kommer att efterträda honom. I Ancona synes koleran vara i aftagande, ty den 11 hade endast 92 fall inträffat (af hvilka 62 medförde död-n), eller ungetär bälften mot den föregående dagen. Frön Neapel skrifves den 31 Juli: En i San Putito utförd röfvarbragd är så oerhörd, men dock för våra förhållanden så betecknande, ati den synes värd en något utförligare berättelse. San Potito är en liten stud med ungefär 2000 invånare, belägen 1 mils väg från Piedimonte dAlife. Vid en nyanlagd gata derstädes finnes ett kafe, benämdt efter egaren Riccitelli, der en hr Sanillo med sina vänner hvarje afton brukade infinna sig. Aftonen före tilldragelsen hade han låtit utställa tre karlar för att hålla vakt vid lokalen. Vid 2 tiden på morgonen kom Pace med sitt 23 man starka band uppför gatan och utställde likaledes poster i närheten af kafeet. När dervid en af de förutvarande vakterna tillropade den beväpnade skaran, bedrogo honom röfrarne med ropet God vän, patrull!?, och ett ögonblick sednare var vakten öfvermannad och gjord oskadlig. S-mma öde I hade de begge återstående vakterna, bvarefter banduerna sökte skaffa sig inträde i kafget. Hr Pietrosimoni, värden på stäl let, hvilken i detsamma gick fram till dörren för att se efter hvad som var på färde, blef genast gripen och bortsläpad. Sanillo, som nu insåg sin kritiska belägenhet, gjorde ett försök utt stänga dörren, men hindrades af ett genom öppningen instucket gevär, som inom några ögonblick brann af och särade en af de i rommet befintliga gästerna. Då banditerna icke genast kunde öppna dörren, började de skjuta genom densamma hvarvid Sanillo träffades och nedföll död. Äfven Riecitelii och tre andra gäster blefvo illa tilitygade, så att de lågo der och kämpade med döden. Nu hade emellertid folk vaknat i grannskapet, och en fru var den första som vågade sig ut på gatan, ehuru hon genast måste retirera för bandit:rnas kulor: vid hennes rop på hjelp, skyndade mannen, en musikdirektör Ciccio, ut, för: sedd med en bössa, som han aflossade på bofvarne, men med den påföljd, att han snart sjelf blef dödligt särad. En annan hade sett när banditerna begäfvo ig på flykten, drifvande framför sig medelst koltstötar den fängne Pietrostmoni. Men när. de sett sig icke kunna komma fort nog un-: dan på sådant sätt, hode de befriat sig från denne och efterlemnat hans förfärligt stympade lik såsom ett hemskt minne. Curabinierer och andra suldater, som skyndat till trån Piedimonte, kommo för sent till skådeplatsen för uvptrådet och fingo endast bevittna der rådande jemmer och förvirring. — General Pallavicini har i Cariglioneskogen uppslagit ett stort tält, der nu 300 man äro lägrade, för att med uppbjudande af all förmåga oaflåtligt genomströfva skor garue i alla riktningar. Banditerna känna sig synnerligen illa till mods vid dessa mått och steg, och den framgång Pallavicini haft mot Gimiglianos band har visat att hans system, ehuru besvärligt, lofvar ett godt resultat. Under den 8 Augusti skrifves från Florens: Nöden i Ancona är öfver all beskrifning stor. Icke mindre än 14,000 personer ha lemnat staden; gatorna äro öde och alla bodar tillslutna. En bjertelitande anblick gifva de aflidnes barn, som irra omkring på gatorna utan kläder och föda. Ett sådant elände kan naturligtvis icke på tillräckligt sätt bispringas, trots alla ansträngningar som derför vidtagas. Alla tidningar annonsera om att de mottaga bidrag åt de olyckliga. Stella, Notoli och Lanza understödja Aneconas myndigheter med råd och dåd. Det är äfven sannolikt att kovungen sjelf beger sig till skådeplatsen för olyckan. Man erinrar sig att han är 1854 i sällskap med Cavour, vid underrättelsen om kolerans utbrott i Genua, skyndade dit och besökte de dervarande sjukhusen, men den dåvarande konung Ferdinand flydde från Neapel till Ischia. Erkebiskopen i Ancona och dervarande generalprokuratorn ha aflidit och af stadens 20 läkare ha 11 svårt insjuknat. Embetsmän, som lemna sina plat ser, hotas med afsättning. Franska konsuln i Ancona har ställt sitt hus i staden till tjenst åt de kolerasjuka. I Florens är man mycket ängslig, emedan äfven i Bologna hb rlara fall föralanmmit anch iearnnerhet hland