knappast torkat, då han åter förstörde det Och så måste han då slutligen lemna godset åt den der Gordon, och det var som att börja alltsammans om igen. Mrs Scot betraktade honom med en kall, sarkastisk blick och väntade åter tilldess han började tala. Mrs Scot, sade han slutligen. Ja, sir.4 Jag tror att jag skickar bud efter mr Gervoise. sJa, det går an, sir. Jag tror att han är en god menniska. Han gaf henne en vädjande blic, som sade: Låt mig ha den trösten, mrs Scot. Låt mig stödja nig vid det hoppet.t Mrs Scot trodde utan tvifv-1 att mr Gervoise var en vod menniska, men utan tvifvel trodde hon äfven att två goda menniskor äro bättre än en, ty hennes långsamma svar lät: sDet är han, sir; men mr Raby är det också. Mr Raby! Hvad för en mr Raby? teDen som ni var god man för, sir.4 Mr Carnoosie svarade icke, men såg helt förbryllad ut. Han förstod mrs Scots tanke, och det var ett förvillande perspektiv, som den visade. Hvad skulle han göra! Hvad skulle han besluta sig för? Hans hufvud värkte, han kände sig nedtryckt och olycklig. All denna tankeansträngning var ju ett förskräckligt arbete. Ack om hans tvenne vackra, präktiga pojkar nu hade letvat! sNå, hur må vi denna afton? frågade en bebaglig röst. Hur må vi? i Mrs Scot ryckte till och såg sig om från sin herres stol. Det var mr Gervoise, mild. vacker och leende. Hade han hört allt sammans? Ingeuting i hans behagliga an gigte förrådde att ban hade gjort det. Mrs