Aftonbladet – 15 augusti 1865, sida 3

här och der i hela trakten, vid Billinge, Trolleholm , Stehag vid Gyaberg, m. m. kitt betydligt basaltberg är Gällaberg, nordost om Röstånga, en hög bergsklump, med blottade basaltlager på vestra sidan. Denna basalt bestär af en blytung, hård, svartblå, tät, föga klyfbar massa, hvaraf strödda block finnas i hela trakten, åtminstone ända till norra Wram. Sönderslagna och sprängda till skärtvor användas de till att instickas i Se på rappade gråstenshus för prydnad skull, Vid Röstånga mölla förekommer en hög ås af basalt, hvilken, liksom vid Röstånga, synes hvila på lerskiffren. Ett dylikt lager liunes äfven på vestra höjden af Konga Klint, och begagnas på bäda ställena till väglagning. Stenarten i dessa lager är skiffrig, svartblå, hård, klingande, delande sig i fyrkantiga bitar, ofta med inblandad svafvelkis, samt mera dioriteller pholonitartad. Skånes sandstenslager, tillhörande juraformationen, förekomma dels vordvest och vester om Ringsjön, dels på Skånes vestra kust, söder om Kullaberg. Bandstenen i mellersta delen norr om Rönne å, sträcker sig från Höör och Maglasäte till Wittseröd, Rugerup och Bägerup med brott här och der till qvarnstenar, hvartill den är särdeles förträfflig. Lösa block af denna sandsten finnas här och der i hela trakten vester om Ringsjön ända upp på östra delen af Söderäsen. Denna sandsien ligger djupt med något stupande läge och har ett mäktigt lager, mellanåt med sina lerband och inunder med en mjuk lerbädd, hvilande på hård fucoid sandsten eller granitbotten. Denna jurasandsten är ötveret lös och användes sönderslagen till golfsand, den fastare till slipstenar, trappoch byggnadssten, samt den härda till qvarnstenar. Den låter klyfva sig i stora grofva block, samt har ofta aftryck af cykadeer och ormbunkar, samt här och der insprängd med lösa träkol, I öfrigt är denna sandstenstrakt mycket kuperad, backig, mager och steril, ötvertäckt med rullstenar och är afbruten af granitklippor. Lerskiffertrakten deremot är me:a skogig, fruktbar och vacker, med rik tillgång på lera, men rmiärgel (alud snäckmergel) finnes endast i bounen af torfmossar eller mossaktiga kärr, ej på den fastare marken. Vestra Skänes jurasandsten sträcker sig trån södra eidan af Kuliaberg öfver Högais, Kulla-Gunnarstorp, Helsingborg, Glumstf, Hillesborg och ön Hven, samt öster-ut vil Walläkra, Bosarp, Billesholm och Södra Wrams tälad, till den trakt der lerskiffren slutar. I vester går denna sandsten längt ut i sundet. Öfver densamma tigger ofta en gulaktig lera, användbar till stenkärl; och under det tjocka sandstenslagret förekomma tunna stenkolsbäddar, afskilda genom band af en skiffrig, lerartad sandsten, och under kolbäddarne förekommer en svart bituminös, eldiast lera, som snvändes till tegel, murbruk, höganäskärl och skulpturarbeten, samt blir hvitgul i förbränningen. Stenkolen, äfven de bästa, äro dock vida sämre än de engelska, hvilka tillhöra den egentliga stenkolseller carbonformationen. Sandstenen är skiffrig, fin, tät och mera mjuk, ofta något insprängd af kol och aunvändes till slipoch brynstenar, men är nästan utan fossilier. Flera stenhyggen förekomma norr om Helsingborg vid de blottade i branterna åt hafvet. Ötverst är denna sandsten, stundom blågrå, mycket lerblandad och småskiftrig säsom i backarne kring Hel san och annorstädes. Hela denna sandstensrakt är i allmänhet mera jemn, helst i norra ielen, med vackra fruktbärande fält, rik på era, i hafstrakten på sand och i södra och sydöstra trakten mera skogig och kuperad. Märgel förefinnes här temligen allmänt, ätven på fastbotten. Denna sandstensbildning orde i nordost sträcka sig något norr om deräsen till Björnekulla, Sönnarslöf, Åby och Östra Lyngby, hvilka trakter äro sanliga, men hafva rik tillgång på märgel, som sednare tider blifvit flitigt använd och bar sjort dem fruktbara, ifrån att förut vara de nagraste sandtält. Underlagret under den stora heden norr om Åsen från Sönnarslöt ill Finja är ej undersökt. Det öfre sandagret är ofruktbart och företer idel grust, men terde på djupet hafva lera samt ifven märgelbäddar. Söder om Skånes lerskifferlager vidtager stilformationen och sträcker sig öfver alla provinsens frukibara slätter samt tillkännavifver sin tillvaro genom talrika flintor, strödda öfver fälten. I vestra Skåne föresomma flintor ända till Trollenäs, Torrlösa, Tågarp, Glumslöf till Helsingborg, och denna ormation karakteriseras af Cichorium intybus och Carduus acarthoides, såsom följeslagare och som icke förefinvas norr om flinians ;räns. Deremot går Orepis biennis lika långt ned den uuvder siluriska lerskiffren, ll Stehag, Billinge, Röstånga, Konea, Kågeröd, 3öketofta och Helsingborg, men nordligare rar jag ej funnit den. 1alla detrakter, der linta förekommer, finnes rik tillgång på j närgel, nästan öfverallt, och ehuru kritan fast lager endast är hittills upptäckt i sydigaste delen af provinsen, vid Sallerup Östra Torp med flera ställen, så finnas iock belemniter (vatteljus) vid Trollenäs i orinkarne vid än, äfvensom vid Hästenslöf och på andra ställen i vestliga Skåne. Talikast förekomma de hkväli nordöstra Skåes musseltrakt. Rullstenar finnas i oerhörda massor i Skåes skogstrakter, mindre på slätterna, der le på många ställen blifvit för odlings skull ldeles bortförda till gatoch byggnadsten. Omkring Landskrona, Lund och Malmö innes numera icke någon sten, hvarföre tenen i dessa städer är dyr och uppfiskas nestadels i hafvet med dertill inrättade sten