Aftonbladet – 15 augusti 1865, sida 3

Geologiska iakttagelser från mellersta Skåne. Af d:r N. Lilja. Mellersta Skånes undersiluriska lager består af en mörkare eller ljusare grå lerskiffer, som sträcker sig från södra sidan och vestra delen af Ringsjön, vesterut, dels längs Rönveå ända till Djupadal och dels längs hela sydsidan af Söderäsen ända till Böketofta, 14 mil vester om Kågeröd. Södra gränsen lör denva lerskiffer är mig ej fuilt bekant, men biedast sträcker den sig öfver Trolleholm och inemot Strö och Trollenäs. Samma skiffer är dels mycket stor och tunnbladig, såsom på flera ställen vid Rönneå, dels mycket hörd och mera mörk, delande sig i långa smala stycken, såsom vid Billinge, der den anvindes till väglagningsämne, dels mycket tjockskiffrig och sandblandad såsom vid Ranestorp, dels något kalkoch märgelbaltig, såsom vid Röstångamölla, Dufveskog, Ask, Kågeröd och Böketofta, der den användes till märgling på äkern, samt förvittrar lätt och har ett fördelaktigt inflytande på växtligheten. Utom detta, så skulle den sannolikt på vissa ställen vid Röpneå kunna brytas till takskiffer, och på andra ställen, t. ex. vid Tibbaröd, Röstånga socken, till mjuka oljestenar. Sönderkörd och upplöst på landsvägen blir den en mycket fast lera. Lerskifferlagret synes i allmänhet vara ganska mäktigt och hvilar savnolikt öfverallt på ett lager af hård fucoidsandsten. Denna lerskiffer tillhör sennolikt en mycket gammal bildningstid, alldenstund densamma är ganska fattig på fossilier, samt innehåller här och der nägra graptoliter, men ganska få trilabiter. Fucoidsandstenen framträder endast vid Röståvga, der den likväl mestadels är kristallinsk och metamorfisk, samt bildar fullständiga lager, dels strax öster och nordost om kyrkan, sträckande sig ända till Gällaberg, dels midt i byn nära bäcken och der något insprängd mellan lerskiffren, samt vidare vester om byn vid sydsidan om Odensfjön, sträckande sig öfver den höga bergsklumpen Blinkarps Ry, en betydlig höjd eller ås, bestående af dylik metamorfisk sandsten, hvars lager här och der synas blottade på branterna emot Hjortronmäsen, hvilken utgör den dalsträckning, som skiljer detta sandstensberg från den egentliga Söderåsen. Öfverallt, såväl vid Röstånga, som Blinkarp och på dess bergsås finnas talrika lösa sandstensblock, hvarat somliga ej äro kristallinska, utan hafva lemningar af fucoider. Många dylika stenar fö:viura lätt i solen och kunna söndersmulas till fin sand, men den metamortiske stenen är hvit eller hvitgrå och hård som flinta. Äfven uti Billinge flisgrafvar förekomma insprängda ådror af kristallinsk sandsten uti lerskiffren. Trakten vid Röstånga är dessutom särdeles märkvärdig för sina vulkaniska bildningar. Den !8 mil vester om gästgifvargården på en utgrening af Söceråsen belägna Odensjön, en cirkelrund tratttormig bergssjö med vatten i bottnen och branta sidor eller lodräta klippor, bestående af gneis, granit och basal-stycken, är ingentiog annat än kratern efter en i urtiden utslocknad vulkan, hvars verkningar numera visa sig i trakterna, der basalt och trapp öfverullt förekomma. Genom en bergsremna vid norra sidan, der den vidare utgrenar sig i delar, har denna lilla sjö ett aflopp af en bäck, som utfaller i Härsnäsån. Flera smärre runda basaltkullar förekomma nära Ugglaröd och såväl på östra sluttningarne från sjön, som förnämligast i Röstånga by, belägen nedom dessa sluttningar i en bäckdal, förekomma stora massor som höjder och åsar af en ljus eller mörkbrun, i skarpkantiga bitar klyfbar, hård basalt, eller hvad de gamla geologerna kallade trapp, hvilken med starkt arbete söndersläs och användes till väglsgningsämne, och som upplöst förvandlas till en liksom förbränd lera. Dylika smärre basaltåsar af brungktig eller rödbron trapp förekomma