Aftonbladet – 14 augusti 1865, sida 2

mer än tjugo, svarade mrs Scot helt snäft. eSådan är mr Carnoosie.tt Mr Gervoise lyfte händerna i vädret och gick ned utiör trappan i stum förtrytelse, medan mrs Scot vände tillbaka till sim husbonde. Mrs Scot, sade denne svagt, hvad var det som mr Gervoise sade till er? Han sade att ni såg klen ut, sir, men jag sade honom att det var ledsnad och däligt lynne. Hur kan ni tala så, mra Scot? Det är sorg och bekymmer som förtära mitt lif. Jag sofver, vakar och lefver i sorg! Ja, sir, det var det jag menade med dåligt lynne. Då mrs Scot yttrade dessa ord, var hennes stämma härd och kall och verkligen högst olika mot mr Gervoises milda och sympatetiska högst bedröfligt. Men han har gossar, tänkte mr Carnoosie; två gossar, och hon haringen, hon är en kall, hjertlös, barnlös qvinnal Sådan hon var kunde han emellertid icke vara utan hennes säliskap. Det hade varit en tid då detta sällskap hade varit honom angenämt af annat skäl än afsky för ensamhet — en tid då båda voro unga, och den sträfva hushållerskan icke utan sin andel af qvinliga behag. Under dessa dagar hade mrs Scot ärelystna drömmar, som sedan grymt hade blifvit besvikna. Hennes herre hade visat sig trolös emot 1:enne och gilt sig med en flicka af hans eget stånd och samhällsställning, en vacker flicka, som skänkte honom tvenne gossar och dog i blomman af sim ålder. De tvenne gossarne omkommo genom en olyckshändelse, och deras far repade sig aldrig efter detta slag. Gubbe i förtid, vandrade han omkring på sitt ödsliga gods som den för