Aftonbladet – 11 augusti 1865, sida 3

att säga derom att för denna utställning togs särskild inträdesafgift, helst efter hvad vi hört, företaget går på anordnarnes egen risk; men vi tro emellertid att man begått ett misstag, då man satte inträdesafgiften under sjelfva mötestiden så högt som till 1 rdr 50 öre. Härigenom utestängdes ganska många mindre bemedlade från utställningen eller ock förenades besöket der med en tör mången kännbar uppoffring, eller besöktes utställningen blott en gång af personer, som med en billigare afgift skulle ha besökt den flera gånger. Och med den erfarenhet man öfverallt har om det billiga prisets förmåga att gilva ökad frequens, kan det antagas såsom temligen säkert, att en lägre afgift skulle ha gifvit ett bättre ekonomiskt resultat, icke ett sämre. Det är sannt, att afgiften sedermera efter hand nedsattes, slutligen till 50 öre, men denna nedsättning kommer väl egentligen blott Malmö stads invånare tillgodo, men icke de resande, som hade infunnit sig i och för landtbruksmötet. Då en stor utställning nästa år förestår i Stockholm, har jag trott det icke vara ur vägen att i förbigående beröra den vigtiga frågan om inträdesafgifternas belopp. Hvad särskildt angär landtbruksutställningarne, skulle man, strängt laget, kunna ifrågasätta huruvida den extra inträdesalgift, som fordrades för att under de första dagarne få se kreatursexpositionen, står rätt väl tillsammans med bestämmelsen i stadgans 4 , om en afgift af 1 rdr specie till bestrisande af de vid mötet förefallande oundgängliga utgifter?. Det får i detta fall icke förbises, att staten gjort betydliga uppoffringar för utställningens istadkommande, och dermed förknippar sig serna föreställningen, att resultaterna af lessa uppoffringar skola blifva så allmänt illgängliga som möjligt. För invånarne i en stad, der ett landtoruksmöte hälles, som samlar deltagare från hela landet, ja äfven från andra länder, medför ett sådant möte både fördelar och olägenheter. För värdshusvärdarne, t. ex., är det sötebrödsdagar, och äfven de, som upplåta rum mot hyra och för dem taga mycket väl betalåt, göra derpå goda affärer. För dem, som jå ätaga sig att vara red i bestyrelsen, mediörer detta åter stora lönlösa ansträngningar, för hvilka möteedeltagarne hafva alla skäl att vara tack samma. Att Malmöbestyreisen, som mås:e vara bereda på att mottaga ett så stort an tal besökande, haft i många afseenden måhända större möda än något föregående mötes bestyrelse, är otvifvelaktigt, och om jag här vör nägra erinringar med afseende å en och annan anordning, sker det icke för att klandra hvad som blifvit gjordt i Malmö, utan för att med ledning at der vunnen erfarenhet kunna päpeka nägra omständigheter, som förtjena att uppmärksammas vid blifvande möten. Jag vill sålunda i främsta rommet fästa uppmärksamhet på olägenheten deraf, att icke alla i sammanhang med mötet stående lokaler finnas så koncentrerade som möj ligt. De besökande, af hvilka flertalet äro främlingar på platsen, nödgas eljest trampa många fjät förgäfves och förlora icke obe lydligt af den knappt tillmätta tiden. Landtoruksmötets byrä befann sig här på ganska äångt afständ från utställningslokalerna, och ifverläggningslokalen åter på ett tredje tälle. Mängen, som ville anteckna sig till leltagare i möte, vandrade nu ästad till de ätt synliga utställningslokalerna, der det esked erhölls, att anmälningarne skulle ske på den i en annan del af staden belägna byrån. Der infunno sig åter . ånga, som önskade lösa tillfälliga inträdeskort, hvilka tillhandahöllos vid ingångarne, 0. s. v. Att industriutställningen hade sin särskilda lokal kunde väl icke undvikas, och att den hade sin särskilda bestyrelse och byrå, hängde naturligtvis tillsammans dermed, att den var en affär för sis, men attdetta ökade splittringen är otvifvelsaktigt. En mera anmärkningsvärd brist i anordningarne var deremot, att abonnementskort. till industriutställningen icke kunde erhållas vid ingånsn, utan måste sökas i en gränd och på ett: kontor, som ingendera voro lätta för rämlingen att påträtta. En sak af största vigt är också, att på mötets byrå finnas tillstädes tillräckligt antal personer, som äro å förtrogna med anerdningarne för mötet och hvad som derunder skall tilldraga sig, Itt de kunna säkert besvara alla de mångaldiga frågor, som framställas. En underordnad betjening, som icke är inne i förvållandena, är i detta afseende icke tillyllestgörande. Aro dertill, såsom här, losalerna spridda, så att bestyrelsens egna nedlemmar ha svårt att meddela sig med wvarandra och få kännedom om hvad som nom hvarderas afdelning tilldrager sig, så lir naturligtvis olägenheten än större. Ett grannlaga ämne, men som likväl är på sält och vis en allmän fråga, anser jag mig slutligen icke böra lemna ovidrördt. Det är frågan huruvida ett samhälle, der ett möe, sådant som detta, hälles, skall nödvändigt anses förpligtadt att gifva de närvarande främlingarne en bankett. Jag kallade detta en allmän fråga, och den var det i Malmö så mycket mer som stadens allmänna medel för ändamålet anlitades. Utgör föranstaltandet af en sådan bankett ett åliggande, så har Malmö afbördat sig åetsamma på ett ganska storartadt sätt, och vifvet är, att man ansett saken oundvikli; eftersom man trott sig zunna dertili anslå en så betydlig summa som här fått springa, oberäknadt hvad enskilda Malmöboer, som deltogo i festen, fingo depensera. Jag medgifver också villigt, att med föredömet af andra orter, der möten hållits, Malmö samhälle måhända hade svårt att undanlraga sig utöfvandet af en sådan gästfriAt ÅÄlan man han nn An nt AokfarnnoRnh at