Aftonbladet – 11 augusti 1865, sida 3

med en suck. Men låt oss inte fortsätta detta sorgliga ämne. Jag är så innerligt olad öfver att ni inte lemnat detta hus, min bästa mrs Gordon, fastän jag nästan tror att jag rådde er dertill. Det skulle verkligen ha varit bra beklagligt?, och mr Gervoise såg sig om med en välvillig beundran. Detta medgifvande af hennes öfverlägsna förstånd stämde mrs Gordon betydligt mildare. Hennes hjerta var af det slag, som genast öppnar sig vid ringaste tecken till vänlighet. Mled en suck började hon nu den linga liistan på sina sorger och pröfningar, till hwilka detta hus hade varit det första upphofvet. SAck, ja, det har ni så fullkomligt rätt uti!? anmärkte mr Gervoise alltemellanåt i en inställsan ton. CSåsom ni nyss nämnde, det är verklgen bra ledsamt att lefva så afstängd frår verlden. Jag förmodar att ni inte ser nånga menniskor hos er?? Jag tog firväl af verlden i samma ögonblick jag flytade hit; Martins har lemnat orten. Jag er ingen annan än detta barn, som är en ergel, mr Gervoise.4 Stackars lila Beatrice! hon liknade just icke mycket en engel i sin gamla fläckiga klädning och de okammade lockarne hängande omkring det lilla nedsölade ansigtet, som nu hade antagit en sträng och butter min; men hennes förmyndare log vänligt emot henne och sade till hennes mor: Det är i högsta grad skadligt för menniskosinnet att sålunda lefva i ensamhet. Men ni läser naturligtvis tidningarna?4 Aldrig. Vi afsade oss Times då min man dog, och jag vet mig inte sedandess ens ha sett en tidning. Mrs Gordon, utbrast mr Gervoise, liksom om han plötsligt hade fått ett lyckligt