Aftonbladet – 10 augusti 1865, sida 3

tarfliga dessa förstäder, det medgifva vi, men de voro lugna och fredliga. Detta är nu förbi; de äro nu endast randen af den stora staden — en rand af kalk och mursten, som en gång var grön som en blomsterkrans och mildt förtonade sig i horizontens töckniga blå. Men ehuru mrs Gordons lilla hus var ett täckt och behagligt ställe, ehuru det var beqvämt och billigt, så var begrafningen knappast väl öfverstånden, förr än mrs Gordon försäkrade mr Gervoise att det var henne omöjligt att etanna der. Hon hade aldrig rätt kunnat med det, och nu hatade hon det. ?Det var den långa, förskräckliga Kensington Road, som hade tagit lifvet af hennes man, derom var hon fullkomligt säker.? Med detta beslut kände sig mrs Gordon förpligtad att göra mr Gervoise bekant, emedan han icke endast var en af detvenne i hennes mans testamente bestämda förvaltarne af boet, utan äfven hennes enda barns förmyndare. Och jag måste sälja alla dessa möbler, mr Gervoise, fortfor hon i en klagande ton. Viköpte dem då vi kommo till detta förskräckliga lilla hus, som tog lifvet a; honom, och jag kan inte uthärda deras åsyn. Om ni kunde låta mig få så der vid pass en hundra pund, så gjorde ni mig er stor tjenst, mr Gervoise. Begrafningen och vår sorgdrägt ha slukat alla kontanter som funnos i huset. cOm jag får fråga, huru mycket kontan ter har ni? tFem pund. wTar ni inte snart ut er ränta? Den utbetalas halfårsvis, inte qvartals MS Det är derföre som jag gerna skulle vilja he hundra pund i förskott.