Aftonbladet – 10 augusti 1865, sida 3

Om man vill segla jorden omkring, måste man löpa in i många hamnar, om icke för att hvila sig, så åtminstone för att förse sig med nya lifsmedel. Hvarje lofvande ung författare ger jag vid början af hans bana detta råd: Till dess det lyckats dig att utarbeta din fantasis skapelse, båll dig fast dervid. och släpp den cke från dig förrän den är fullfärdig; men 1å detta lyckats dig och du har uttömt de bästa tankar, som bidragit till dess fulländning, så akta dig för att upprepa samma försök. Börja ett alldeles nytt experiment; men innan du gör det, förvissa dig om att Ju har försett dig med alldeles nya tankar. Ju mera vidsträckt din tankes område är, lesto större är också ditt val af originella kombinationer. Den förlattare, som följer detta råd, kalas i allmänhet flyktig och ostadig; men lenna benämning är obefogad. Bnillet är icke flyktigt derför att de föremål, som ligga nom dess område, äro af mångfaldig art. Jm du har tjugotusen om året, i stället för tt tusen, så är du icke ostadig derför att lu gör en bel hop saker, som den, hvilken endast har ett tusen om året, icke kan göra. Enligt en af optikens satser se vi hvarje öremål med tillhjelp af de Jjusstrålar, som utgå från detsamma?. Ögat äricke flyktigt lerför att det är mottagligt för ljusstrålarna rån flera än ett föremål. Den som alltid observerar skall alltid bli nångsidig. Men med mitt råd om att mindre i tanens hvila (som knappast är möjlig för tänkaen) än i förändring af tankens föremål söka votemedlet mot andlig och kroppslig öfverinsträngning och utmattning, vänder. jag nig icke endast till snillets barn, hvilka gå in egen gång, utan att synnerligt akta på vad kritikerna säga dem — utan jag vänler mig till alla kloka och betänksamma nenniskor, som, deras bana eller lefnadställning må vara hvilken som helst, önska tt gälla så mycket som möjligt i denna ifvets mångskiftande pröfning. Vi ha icke blifvit satta hit i verlden för utt göra blott en viss sak, som viknappast sunna antuga alt vi bli uppmanade att göra om, då vi kommit ö:ver Styx och ini evigheten. Antingen jug är målare, bildhugare, skald, romanförfattare, statsman, advokat, köpman, skräddare eller fabriksarbeare, är det onekligen mycket för mig här lifvet att göra den eak, hvarmed jag beattar mig, så godt jag kon; men om jag rjort detta, och ingenting annat än detta, vilken nytta har jag väl då deraf i det illkommande lifvet? Jag tror icke, att jag skall bli uppmanad att måla taflor, hugga vildstoder, skrifva oder, gå på börsen, sy läder eller förfärdiga knappnålar eller katuner, då jag kommit i himmelen. Antinen jag är det största snille på jorden i ett nda jordiskt ting, eller jag är en fattig vonde, som hvisslar bakom sin plog, emelan han icke fårmår tänka, skall — derom nyser jag en liflig öfvertygelse — komma på ett ut, då jag skall toga den stora exanen der uppe. På andra sidan grafven orde det vara förbi med både en Raphaels och en plöjares sysselsättning. Derna verllen är en skola, i hvilken icke en förmåga, atan en menniska skall utbildas. Likasom jag, om jag besluter mig för att bli rodlare, och ingenting annat, sannolikt skall å starka armar, men svaga ben, och bli lind auf skenet från vattnet, på samma sätt kan jag, om jag endast vinlägger mig om n andlig öfning och icke fäster afseende vid själens helsa i det hela, likt George Morland oli utmärkt skicklig uti att måla svin och svinstior, men för öfrigt såsom menniska vara i hög grad föraktlig — en okunnig stackare och en drinkare. Vi menniskor äro icke bråkdelar, utan relheter; vi äro icke typer för enskilda genskaper, utan verkligheter af blandade, vexlande, otaliga kombinationer. Derför säger jag till en hvar: Sträfva så mycket du kan — dels för att uppnå ulländning i ditt särskilda andliga kall och mfvudsakligen för att fullständiggöra ändamålet med ditt lif — att, medan du utbildar din ena talent, öka ditt hela kapital såsom menniska. Derigenom undgår du den ömkliga inskränkthet, som är utmärkande för en hvar som endast och allenast odlar sin specialitet. Välj hvilket tack du vill, spisa middag hos en ansedd parlamentsleamot, der alla de andra gästerna, med unlantag af dig sjelf, äro parlamentsledamöer, och du går derifrån med en axelryckning. De ha alla talat såsom personer, vilka tyckas tro, att partistriderna och pariafunden i underhuset äro det enda i lifret, hvarom det är värdt att tala. Ät näta dag middag hos en berömd författare, ler alla gästerna, med undantag af dig, äro örfattare. Medan vinet gör sin rund, inkränker sig samtalet till de sist utkomna skrifterna jemte möjligen ett eller annat srannt loftal från den minst lyckliga af de närvarande författarne öfver någon afliden författare, till tyst förklenande af någon lefvande medtäflare. Han önskar nedsätta Dickens och upphöjer derför Fielding; men om Fielding lefde och Dickens vore död, huru skulle han då icke upphöja denna sednare! Åt tredje dagen middag hos en köpman, der alla de andra gästerna äro börsmagnater. Här har du en ny specialitet framför dig: hela verlden synes inskränka sig till den gällande kursen och budgeten. Kort sagdt, om menniskan odlar endast en specialitet, hvilken denna än må vara, blir hon lika inskränkt som kineserna, då dessa på verldskartan teckna sitt land med alla dess tartariska städer i största fullständighet och utom denna gräns anbringa prickar och streck med öfverskrift: ?Okända, af barbarer bebodda öknar !? Detta oaktadt är du icke någon klok man, om du ieke, då du ätit middag hos en sådan värd, från det tal du hört för mer