Aftonbladet – 10 augusti 1865, sida 3

Richard Gordon var en skotte af gammalt och ädelt blod. Han ärfde omkring trettio tusen pund efter sin far och gifte. sig medl en vacker flicka, som han älskade, och som hade femti pund om året; men då han hacde förlorat största delen af sitt kapital geenom olyckliga spekulationer, fann han sigg reducerad till en inkomst, som knappasst gick upp till trehundra pund. Vid detta scorgliga tillfälle visade mr Gordon att han vär en förståndig karl; i stället för att hufvudsstupa störta sig i förderfvet genom att forttfara att lefva såsom en person den der kan lefva upp sina fembundra pund om året, flemnade han verlden, säsom hans hustru bittert berättade, och drog sig tillbaka till ett litet hus i Kensington, för hvilket han endast betalte fyrtio pund. Den tiden var ännu icke förbi, då Lrendons förstäder voro på sitt vis behagliga. Der funnos vackra breda gator, der vagnarnes rassel hördes med lämpliga mellanskof; goda landsvägar, på hvilka makliga diligenser och omnibusar förde sina bördor till staden, och framförallt funnos der lugna terrasser, torg, hus och landställen, försedda med trädgårdar, s m beboddes af en mängd f. d. handlande, bleknade skönheter, fattiga artister, borgare med stora familjer och allt slags folk, hvilkas medel och tycken förbjödo dem awt vistas i det stora Babylon. Den tiiden funnos der äfven gröna fält, några fåt större herrgårdsbyggnader med tillhörancde mark, hagtornshäckar och skuggiga Ihäckvägar, hvilka gåfvo dessa förstäder ett vissst behag, som nu alldeles försvunnit. På den tiden hade nemligen jembanoma ännu icke sändt sina heststönande lokomotiv genom landet eller spändt broar öfver gatorna, och caber och lastdragare och trafik j hade ännu icke börjat att sprida larm och gväsende öfverallt. De voro simpla och