ig att få veta hvad mr Gervoise ämnade äga. Mr Gervoise satte sig och sade insenting. Nä? frågade mr Raby. Mrs Gordon har fem pund. Är det någon skuld?4 Nej, det är det inte. Mr Raby suckade, tydligen helt lättad, och sade att det var en stor tröst. Men hvartill tjenar det väl att vi äro förvaltare af boet?4 frågade mr Gervoise förtrytsamt. Hvar är förmögenheten? Hvar iro de tiotusen punden?4 Gordon var alltid en tyst och inbunden karl, sade mr Raby, han berättade mig att han hade tiotusen pund insatta hos sin bankir, och ehuru doktor Jones varnade mig och sade, att det skulle bli min död, hade ag likväl den oförklarliga svagheten att äta välja mig till förvaltare af boet; men Jå nu förmögenheten är borta, så ha viinventing att förvalta, och dermed äro allt bryderi och ansvar lyckligen försvunna. en om det finnes vissa menniskor, som icke tycka om bryderi eller ansvar, så finnes det deremot andra som tycka om dem, och till denna sednare klass hörde synbarligen mr Gervoise. Han lutade sig tillbaka stolen, lekte med sin penna och sade slutligen: SÄr ni säker om att ölverskottet inie belöper sig till mer än sextio pund? Fullkomligt säker. Mr Gervoise tog sin penna, genomgick ännu en gång den uppgjorda räkningen och förvissade sig om att sexti pund, fem shillings och tre pence utgjorde precis det belopp som Richard Gordon hade lemnat efter 8Ig. fiJag är alldeles förbluffad! sade mr Gervoise. Jag trodde att han hade en betydlig förmögenhet i kikaren.