Mr Gervoise lekte med sin urkedja under det han sade: Jag skall tala med mr Raby derom, min fru.4 Men hvad skall egentligen hela förval. tarskapet tjena till? frågade mrs Gordon litet buttert. Jag har visserligen ingenting att anmärka mot er, mr Gervoise, men jag tycker verkligen att det är besynnerligt a: min älskade man att icke vilja anförtro mig de der fattiga tio tusen punden. Jag äl öfvertygad om att jag gifvit tillräckliga be vis på mitt omdöme, och hvad det angål att jag skulle gifta om mig... En ström af tårar qväfde återstoden, Jag skall tala med mr RabyX, uppre pade mr Gervoise samt gick derpå in ide rum, der mr Raby, den andre förvaltaren väntade honom. Bordet var alldeles öfver höljdt med papper, ty de båda herrarne hade tömt Richard Gordons pulpet och häl. lit ett längt samtal om dess innehåll. Mi Raby såg ängslig och nervös ut, något som annars icke öfverensstämde med hans lynne Mr Raby, en barnlös enkling i goda om ständigheter, var en medelålders man mec mörkblå ögon, intallna kinder, ett grof målföre och ett medelmåttigt förstånd. Har var född till att föra ett makligt och lugn lif och särskildt till att sky alla sorger och besvär. Han undrade ofta öfver att har någonsin hade varit gift; han visste icke sade han, huru det hade gått till. Men en ännu högre grad undrade han öfve huru han kunde ha varit så enfaldig att af Richard Gordon låta öfvertala sit att bli en af boets förvaltare, Minst tic gånger under loppet af morgonen hade har uttryckt sin förundran för mr Gervoise, oc om han icke nu helsade honom med et nytt utrop af samma förvåning, så kom si detta deraf, att han kände sig temligen oro