Aftonbladet – 10 augusti 1865, sida 3

Är kristendomen och statskyrkodogmatiken detsamma? (Forts. från måndagsbladet.) Men emedan det osinnliga, alltings grund och väsende, är oändligt rikt, och menniskan i sitt medvetande, om än aldrig så dunkelt, är bestämd af hela dess innehåll, symboliseras detta, medan ännu folken stå företrädesvis på den skapande fantasiens ståndpunkt, på mångahanda olika sätt, som slå i ett bestämdt förhållande till hvarje folks nationella egendomlighet, dess odlingsgrad, sociala och politiska förhållanden m. m. Och likasom man i drömmen anser drömbilden vara ett verkligt åskådadt föremål, så förvexlas ock på denna ständpunkt symbolen eller sinnebilden med sjelfva väsendet, hvilket endast med förståndet eller i begreppet tydligt urskiljes. Exempel härpå lemna oss alla mytologier, och icke heller de judiska och kristna urkunderna, trots den helgd och vördnad de framför alla andra äro berättigade att åtnjuta för den välsignelse de bringat värt slägte, kunna lösryckas ur det historiska sammanhanget och mensklighetens allmänna utveckling. Sjelfva urkunderna bevisa detta, till och med Nya Testamentet; ty ehuru genom det djupa och rena religiösa medvetande, som Kristus sjelf egde och hos sina lärjungar uppväckte, det gudomliga och andliga der på ett oförlikneligt sätt träder oss till mötes, finnes dock äfven der icke sällan det andliga och sinnliga blandadt om hvartannat. Men den, som förstår att skilja det väsentliga från det oväsentliga, det förnuftiga och eviga ET SE sekEREIKESNAE KIEST