Aftonbladet – 9 augusti 1865, sida 3

in vigtiga kungliga befattning om hand, äto vi skämtets batterier spela under det tt Emmy i sakta mak gled fram öfver den lara vattenspegeln, som sednare på qvällen velystes af det vackraste månljus. Omkring 1. 10 12 passerade vi Grindaön, 4!2 mil rån Stockholm, och vid denna funno vi skadern, från hvilken vi under färden sett tskilliga raketer uppsändas, till ankars. Denna erbjöd, liggande utmed strandeni n linie, ett särdeles förtrollande sceneri, västan som om det varit taget ur Tusen och n Natt. Kuttrarnes salonger voro rikt uppysta, och från deras tacklage nedhängde n mängd kulörta lyktor, hvilkas sken, skimande i alla möjliga regnbågens färger, beyste den dunkla bakgrunden af dystra klipor och återstudsade mot vattnet, som likade en välpolerad kolossal skifva af kolvart marmor. Sånger, klang af glas och nuntert skratt, ljödo då och då genom den ysta natten, förlänande ett mystiskt lif åt ienna sköna tafla. Vi ankrade litet längre ort under Gallholmen och här ändades nart mina iakttagelser för lördagen af en nakt, starkare än min vilja. Påföljande morgon steg solen upp, blänk ich strålande; men deremot stego Emmys vikingar upp något dufna. Sedan vi emelertid uppfriskat oss med ett hafsbad, under let att potatesgrytan puttrade i land och tekpannan i kabyssen, blefvo vi åter krya, å att då eskadern samt en otalig mängd ndra båtar, segel vid segel, omkring kl. 2 8 flögo oss förbi, var allt på Emmy klart. Ankaret lättades och Emmy med fulla segel jorde nu de andra sällskap till Kanholmsrden, och så kommo vi allesammans lyckigt och väl till den stora balsalen. En jemn nordlig bris, fri från alla häfiga byar, hade under tiden blåst upp till lans, så att vågorna rkummade framför de ätta kölarne. Chefsfartyget Färdig, åtföljdt f eskadern, styrde nu kosan österut öfver Kanholmen mot Djurö, der Färdig lade sig ör ankar, demarkationslinien utstakades och xappseglingen började kl. 10. Till de förut omnämnda 12 kuttrarne slöt sig här ytterigare en trettonde, nemligen baron Höpken med Lydia. Såsom bekant eger härvarande segelsällekap flera andra vackra fartyg, ön le här ofvan uppräknade, men d del-. ogo af en eller annan orsak ej i täflingen, vilken tillgår på följande sätt. Hvarje fartyg går, det ena efter det andra, akter om chefsfartyget för styrbordshalsar?, och dervid antecknas med största precision dess afgångstid. Sedan alla på Jetta sätt passerat, styrde Färdig med vinlen stick i stäf? till utmålet, beläget omkring 1!2 mil längre bort, och dit sträfvade kappseglarne, med order att der ?gå för om chefsfartyget hkaledes för styrbords halsar, då framkomsttiden på samma sätt antecknades. Alt beskrifva denna täflan, de olika chanserna för och emot, djerfheten och skickligheten hos en hvar af fartygscheferna samt båtarnes sjöduglighet, dertill eger jag ej tillräcklig kännedom i yrket. Men en upp friskande anblick var det att se de under fulla segel svigtande masterna, kuttrarne :om lågo öfver, så att storbommen doppade i vattnet, och sjön gick in öfver brädgånoarne. Den säkerhet, hvarmed våra Stockholms-landkrabbor i allmänhet skötte segel och roder, skulle otvifvelaktigt bragt den djerfvaste rospigg att häpna. Utom den oräkneliga mängd andra seglare, som kryssade kors och tvärs öfver den vackra fjärden, hvilken liknar en skål, rund som en sådan, anlände vid början och under seglingen en mängd större och mindre ångbåtar. Pehr Brahe, zom hade musik ombord, var till trängsel fullpackad af åskådare, hvilka med intresse följde de utmärkt vackra kuttrarne, som framslungades under tyngden af sina ofantliga riggar, men förnämligast höllo de sina blickar fästade på den bohuslänska Tärnan och de härdade sjöbussar, somförde henne. Hvarhelst hon kom i närheten ef några åskådare, höjdes lifliga hurrarop. Alma uppnådde först målet och helsades med ett honnörsskott, under musik och hurrarop, dernäst följde Mathilda, och närmast henne Tärnan, hvilka båda sednare, enligt vanligt bruk för de fartyg, som först hinna fram till chefsfartyget, äfven mottogos med honnörsskott. Grosshandlaren G. Melin och varfsegaren Lundgren, begge från Göteborg, hade särskildt upprest till hufvudstaden, för att öfvervara kappseglingen. Hr Melin be: fann sig med å Tärnan. Okunniga om hennes afgångstid, trodde åskådarne allmänt. att hon vunnit 3:dje priset, men så var e händelsen, ty då tiden och öfriga beräknings grunder togos med i räkningen, befanns hon vara den nionde i ordningen. För de läsare, som äro intresserade a seglingens resultater, meddelas här nedan er uppgift på den tid, som hvart och ett far tyg behöfde, för att nå målet, samt den num mer det efter pristäflingen erhöll. Målet scglades på följande tider: Af Almt på 71,63 minuter; Mathilda 74,450; Nornai 81,s16; Elvira 83,150; Gurli 55,100; Mar 87,133; Hejd 87.900; Tärnan 88.966; Weil bach 89,150; Falken 93,316; Kronobåte: 102,066 och Jungfrun 103,133 minuter, oc! fick Alma n:r1; Elvira 2; Mathilda 3; Nor nan 4; Gurli 5; Mary 6; Weilback 7; Fal ken 8; Tärnan 9; Hejd 10; Jungfrun 11 oci Kronobåten 12. En herrligare syn än man hade, då hel: den på Kanholmsljärden samlade flottilje återvände, än synlig i en lång oöfverskådli linia, i hvilken alla segelfartygen lågo p samma bog, än svängande förbi de sköna löfrika stränderna, torde man knappast I skåda. Det var åtminstone det vackrast festtåg jag någonsin sett. Under salut passerades Waxholm, de Pehr Brahe och några andra ångbåtar lac till, hvarefter de till segelsällskapet höra de kuttrarne samlades hitom staden, i