Aftonbladet – 5 augusti 1865, sida 2

Samma förhållande var det äfven med Linoln, hvilken äfven i sin ungdom var simpel aretskarl. Han splittrade gärdsel och inhägnade jelf land här i Illinois och af dessa gärdslen ha u tusentals spatserkäppar blifvit förfärdigade. samma förhållande är nu med Andrew Johnson, y händelsevis har någon god hushållare haft samla kläder qvar, som presidentem sytt i sin ingdom, och dessa säljas nu till oerhiörda priser. Rebellerna samlade äfven dem värdliga minnen efter det olyckliga slaget vid Bulls-Rwn 1861. De hemtade nemligen en ofantlig mängd ben, ögon, öron, näsor, fingrar, tår, m. m. m.. m., al de fallne officerare och soldater i umionsarmen, hvilka olika delar sedermera konstme:ssigt infattades dels i dyrbara bordsprydnader, halsoch urkedjor, armoch fingerringar, knifwar, gafflar, fortepiano och musikaliska instrumemter, knappar och salmunderingar m. m. m. m.., och det var knappt nägon af de förnämare rebellernas damer som ej hade och bar en sådan relik såsom sin dyrbaraste prydnad. Kriget är nu, Gud vare lof, slut och armterna hålla nu dagligen på att reduceras occh hemförlofvas, ty rebellionen har nu ingen armå qvar, men det är en stor mängd guerillor (röfvarehopar), som ännu grassera, plundra, mörda och bränna i vissa trakter, men vi hoppas att presidenten Johnson kommer att likna Sixtus den Stränge i Rom. I begynnelsen af kriget voro många af våra landsmän ense om att vissa af dem kända svenskar skulle formera kompanier och deltaga i striden för vårt nya fäaernesland. Bland andra så utsedda var ätven min vän Charles Johan Stälbrand. Många voro de skandinaver, som varmt önskade att gå ut under hans ledring. Ett kompani formerades och erbjöds genom kapten Stålbrind törst till staten Illinois och efteråt till krigsministern (Cameron) i Washington. Det lilla antal trupper, som unionsregeringen utkallat, förbjöd kompaniets antagande och krigsministern beklagade uti skritvelse till kapten Stålbrand att det befanns omöjligt antaga kaptenens patriotiska erbjudande, i följd hvaraf kompaniet upplöstes, medlemmarne frigjordes från ingängna förbindelser och kaptenen såväl som öfriga af kompaniet återgick till sina enskilda göromål, med hvilka han träget sysselsatte sig en längre tid, tills i Juli 1861 regeringen, efter slaget vid Bnulls-Run, utkallade ett stort antal nya trupper. Ehuru invånarne i Sycamore endast känt vår landsman i omkring två år, voro de dock öfvertygade om hans patriotism och duglighet, och han fann sig icke kunna motstå deras enhälliga önskningar att formera ett batteri för kriget, och ehuru under sådana förhållanden hans tvååriga arbete var nära nog fruktlöst — antog han tillbudet, och lyckades efter oerhörda ansträngnade staten för krigsskådeplatsen. Den stränga disciplin, hans män voro underkastade, vällade att börja med missnöje, som hotade att bryta ut i fullkomligt uppror, men alltid lika rättvis som allvarlig, blef S. herre öfver de oroliga sinnena och på kort tid icke allenast, känd. utan också erkänd som den mest populära officer i komp. Butter Springfield Ilinois. Från hat öfvergingo hans män till den mot: atta ytterligheten af dyrkan, och när han i September 1861 blef utnämnd till major i 2:dra lätta artilleriet, voro hans män tröstlösa öfver att mista honom. På två veckor voro hans män, enligt guvernörens vitsord, de bäst exercerade och soldatliga i ett läger af 7000 man, som varit öfvade i tre mänader. Nu öfvergick befälet till en annan landsman, Sparrström, medan major Stålbraad af sitt eget och tre andra batterier formerade en bataljon lätt artilleri (ett af dessa I batterier var kommenderadt af en landsman, Stenbeck). I Oktober samma år inträffade en liten episod, som förtjenar anmärkas. Sent på natten ankom från guvernör Yates till vår major en telegraforder att majoren skulle med en kanon och tillräckli :t manskap utan uppehåll förfoga sig till Springfield, 7 mil från lägret. En och en half timma sednare, kl. 2 på morgonen, var han på marsch. Han ankom till stationen, der han öppnade sina order. Dessa föreskrefvo honom att fortsätta, till Alten, en stad vid Mississippifloden, der uppbringa alla ångfartyg och andra transporter samt arrestera ett Illinois-regemente. som visat sig uppstudsigt och inskeppac sig till S:t Louis, att taga tjenst som ett Missouri-regemente. Han anlände till staden kl. 5 på morgonen, placerade kanonen vid vattenbrynet af floden, ningar att formera ett batteri, som snart lemuppbragte alla fartyg till dess det rätta kom, I hvilket ej syntes sinnadt att lyda löst krut. Han laddade med egen hand och riktade kanonen samt träffade med en 6-pundig kula ånuskeppet, som hade regementet om bord, tvang det att lägga till och arresterade manskapet, tog fanor ch vapen samt förde fångarne till komp. Butter. Detta regemente har ett kompani svenskar från Bishopshill, hvilka voro särdeles nedslagna och icke anmärkningsvärdt tacksamma mot ländsmannen för denna hans exploit. Detta regemente, som sedan med mycken heder deltagit i kriget, är nu ett veteranregemente i Shermans arme. (Svenska kompaniet betäckte sig med ära vid Sihls.) Major Stå!brand har successivt deltagit, alltid som chef af artilleriet, i belägringen af Corinth, I Vicksburg, Atalanta och alla andra vestra armåns I drabbningar at namnkunnighet under Grant, och, sedan denne general förflyttades till öfverI befälet, under general Sherman, MPherson och Logan c , hv.lka alla wonom sätta högt värde. Vid belägringen af Vicksburg hade major 5. under sitt befäl 67 kanoner, med hvilka han var I stationerad under generalmajor Logans kommando i centern emot de mest vötverstigliga af fiendens I fortifikationsverk. (Flera berättelser om honom seI dan den tiden äro i omlopp. Så skulle han personligen riktat några kanoner i mynningen på rebellernas, hvilka träffade och förorsakade stor förödelse och villervalla.) Förrän Atalantas fall och när unionsarmån anI lände till Etowakfloden, var major S. sänd att I rekognoscera vägen och utse plats för ponton. broarnes slående öfver floden. Helt opäräknadt ) fann han då en välbyggd bro, och ovillig att I komma tillbaka till sin chef förrän han blifvit t fullt bekant med brons tillstånd, gick han helt ; I allena ut på bron och hade just gätt öfver brons tI center — tiljorna voro upptagna — då ett skott -laffyrades under bron bakom honom. Kulan gick I genom hans mösskärm; han vände hastigt om 1 för att uppnå sin häst norr om bron, då, just som han var på midten af uppgifna delen af bron, hans venstra arms öfra del träffades af fett slag från karbinkoltven af en fiendtlig kavallerist, som fällde honom ned bland brotimret, hvarvid han i fallet stöter hufvudet emot bjelkarne och upptages sanslös samt sändes som fånge till Macon och slutligen till Charleston. Jag vill här göra ett utdrag af ett bref, infördt i härvarande tidni Tr den 6 Juli 1864. från