Aftonbladet – 27 juli 1865, sida 3

Två minuter derefter återkom han och tillkännagaf, likaledes genom tecken, att de kunde inträda i salongen. Detta rum upplystes blott af två talgljus och mr Slade läg derinne på en soffa, i skjortärmarne, utan halsduk, väst och stöflor; på en stol bredvid soffan stod en karaffin med kognac, en med vatten och ett las. Daniel kände nordamerikanska konsuln blott till utseendet, men han kände mycket väl hans nation och dess vanor. Mr Slade satte sig långsamt upp i soffan, helsade god afton, gaf tecken åt betjenten att framsätta stolar åt de främmande och påtog slutligen rock och stöflor, så obesväradt som om han varit ensam i sin salong. Väårt besök skall ej blifva långvarigt, mr Slade4, sade Daniel på engelska. I ären argentinare, mina herrar? fråade konsuln, en man af omkring femtio års ålder, högväxt, med öppna och fylliga ansigtsdrag, men af ett mera hvardagligt än utmärkt utseende. Ja, sefior, alla tre, svarade Daniel. Godt. Jag tycker mycket om argentinarne, sade konsuln och gaf betjenten tecken att servera kognac åt de främmande. Det tror jag fullkomligt, setior, och jag kommer just för att bedja er ådagalägga dessa sympatier för oss. Jag gissade det. Andamålet med vårt besök, setior Slade?4 Ja; ni kommer för att ställa eder under amerikanska legationens beskydd, är det icke så?4 Daniel blef temligen förundrad öfver denna rättframhet, men han förstod att han borde taga den väg man öppnat för honom, och sedan han tömt hälften af sin grog, sade han derföre lugnt: Ja, vi hafva kommit derför. Godt. Stanna så länge ni behagar. Men setior Slade vet ännu ej ens hvilka vi äro4, invände Eduardo förundrad.