Aftonbladet – 27 juli 1865, sida 3

Spanska utrikesministern Bermudez d Castro har, uti sin not till spanska sände 1 SM TT TRE RR budet i Rom, yttrat, att sedan den helig stolen i sin höga vishet och djupa insig ansett tiden vara inne, att underhandla me en representant för konung Victor Emanue. för att öfverenskomma om de religiösa fiå gorna i det nya konungariket Italien, s kan det ej synas påfallande, att den offent liga meningen mera trängande än någonsi tillförene fordrar att Spanien återknyte politiska förbindelser med nämnda konunga I rike Italien. Uti Spanien är man så förtjust öfver denn: sakernas vändning, att det icke ens lyckat Ide spanska biskoparne att åstadkomma nå gon tillstymmelse till motdemonstration tvärtom, då antalet af de spanska biskopar som protesterade mot erkännandet, stannade i minoriteten, uppträdde den påflige nun tien i Madrid i försonlig anda och lät då 39 protestprelaterna förstå, att deras åtgär icke syntes honom vara tidsenlig. Correspondencia berättar: Pius IX hai befallt att konsistorierna skola sammanträd i Castel Gandolfo. Sedan århundraden till. baka erinrar man sig intet konsistorium som hällits utom vatikanen. Memorial Diplomatique berättar, att ro. merska stolen skall stå fast vid beslutet om sammankallande af ett allmänt concilium men att man icke anser närvarande ögonblick lämpligt för denna åtgärd. Den 18 Juli anlände konung Victor Emanuel till Florens och dagen derpå erhöll spanska charge daffaires Zarco del Valle audiens. Denna rudiens anses dock ej ega någon vigtigare, politisk betydelse, sedan Italiens erkännande af spanska regeringen redan försiggått och madriderkabinettets not om detta erkännande redan anländt till kabinettet i Florens. Uti detta dokument förklarar Spaniens utrikesminister, för att ursäkta sig inför klereciet, att fördraget af den 15 September, hvaruti hennes katolska majestäts regering ser en tillfredsställande borgen för påtvens säkerhet, bestämt spanska regeringen till erkännandet af konungariket Italien. SPANIEN. Tidningen Bolsa uppgifver att bland de prelater, som protesterat mot konungariket Italiens erkännande, befinna sig i främsta rummet biskoparne af Pampeluna, Plasencia, Salamanca, Tarragona, Tortosa och Osma. DONAUFURSTENDÖMENA. Furst Cuza har begifvit sig på resa till Tyskland. Före sin afresa utfärdade han en proklamation till sitt folk, hvaruti han i a varmt språk uppmanar till endrägt och frid. NORD AMERIKA. Från Newyork skrifves den 12 Juli, att Jefferson Davis kommer att inställas fören militärdomstol, i anledning af nya bevis för hans delaktighet i mordanläggningen mot Lincoln. Tidningen Republic i Richmond uppskat tar den förlust, som sydstaterna lidit genom kriget, till 5800 millioner dollars. Deras återstående förmögenhet uppgår nu till endast en sjettedel af hvad den utgjorde 1860, eller ungefär 1200 millioner dollars. Deras statsskuld utgör nominelt 4000 milioner dollars, som I verkligheten motsvarar 5000 millioner. KINA. Det europeiska elementet tillväxer på ett glädjande sätt i Hongkong och Shanghai, hvilka jemte Kanton äro de mest betydan le handelsstäderna. Vid sista folkräkningen unnoes af europter 1110 män och 454 qvinnor i Hongkong eller 212 personer mer än ret förut, då deremot den inhemska befolkningen aftagit med nära 4000 personer. synnerhet har fruntimmernas antal förökats, vilket är af stor vigt för trefnaden på stälet, emedan europeerna icke trifvas utan jvinnoumgänge. Amatörsteat:ar ha redan ippstått, och en tysk teatertrupp har infunvit sig från Australien. I Shanghai utkomner en annonstidning numera tre gånger i veckan, till en del på kinesiska, och i Kan! on utkommer en dylik en gång i veckan. — Mindre tillfredsställande låter det från Swatow, Tangeheu och Nindhwanga som ;ppnades genom 1858 års fördrag. Befolkingen visar der ringa deltagande, och traiken har ännu ej kommit längre än till ustfart. Jernvägsfrågan är grundligt diskuerad och nödiga förberedelser vidtagna, nen just der visar sig huru oklokt det var f europterna att stöta Taipings ifrån sig. Cineserna tro icke förr än de se; om del ejserlige finge tillfälle att hos sina mottändare lära känna jernvägars stora betylelse för trupptransporter, så skulle vi snart a sådana till stånd. Det är icke utan intresse att se huru hård. rackadt regeringen ännu undviker att ff: ielt tala om ?Bengalen?, hvarmed man här ravligen menar Indien. Vi läste nyligen i tt geografiskt arbete: Enligt uppgilt af köpmän från Manilla, Batavia och Singaore ha några europeiska handlande och oldater slagit sig ned vester om Malaccaundet?; och på en medföljande karta beränsas Kina i söder af en smal landremsa, om, i egenskap af obekant land, icke bär ågot namn. — Det berättades flera gånger tt thibetanerna skulle komma de nödställda hutaneserna till hjelp; men huru litet enelsmännen behöfva frukta dessa hjelptrup