Aftonbladet – 26 juli 1865, sida 2

jer Castlellamare i dess djupa vik och Sorrento på sina stupande klippor, inbäddadtq bland orangelundar, samt ändtligen ett hörn re af Capris fina konturer. En vacker afton, rg inemot solnedgången, då hela taflan skimrar i sin ljusblå-gredelina färgton, under!h det horizonten af den nedgående solen emotIR tager dessa obeskriflig: finingar, dem Im endast Södern har att visa, en dylik aftonla än ensam värd ett besök i Neapel. Men ja det var icke min afsigt att ännu en gång upprepa dessa så välbekanta, för att ickelf; säga utnötta, beskrifningar; snarare ville st jag meddela dig några flyktiga iakttagelser rörande ställninzar och förhållanden i Nea-k r n pel, hvilka under de få åren sedan sista statshvällningen undergått så stora förändringar. l Hvad som till en början filler den från Rom ankommande främlinger i ögonen, den skarpa kontrasten mellar de båda derna. Jag vill icke tala on den bekanta olikheten i afseende på invånarnes språk och utseende, om skiljaktigheten mellan den 4, klingande italienskan 7in boeca Romana? och ,, neapoiltanska dialektens förkortningar och ip strupljud, mellan romarinnornas stränga norja mala skönhet och blixtrande ögon i jemfö-p relse med neapolitanskornas oregelbundna r drag och meattbruna ögon, möjligen förenade med större behag. Annu större äro ( olikheterna i lynne och lefnadssätt. Införlifvad med det stilla, högtidliga Rom, vanls att vandra bland antikens minnesmärken, med hvilken befolkningens värdiga, allvarIs liga hällaing synes harmoniera, blir man nästan yr i hufvudet, då man plötsligen förflyttas till det helt och hället moderna Neapel med dess trängsel och larm, dess, Do sr RV skrikande och gestikulerande betolkning.t Först i Neapel märker man, att man befin, ner sig i Södern och bland sydländningar;, man känner på sig, att man kommit när-. mare Afrika. På de stora stråtvägarne i. Neapel, Toledogatan och dess omgifuingar, . herrskar större delen af dygnet en trafik; af gående och åkande, hvartill man knappt , i Paris tinner ett motstycke och som i alla, händelser gör vida mer väsen af sig än der; 1 I sorlet från tnsen ifriga munnar, utroparnes , gälla skrik, äkrarnes ideliga klatschande,s äsnornas pinande, allt detta bildar en korus, d som för den ovane förefaller infernalisk.; Det är just nu, vid inträdet af den heta årstiden, som lifvet i Neapel börjar anta sin egendomliga färg; det är nu, som under af4 tonsvalkan gator och promenadplatser öf-l, versvämmas af allehanda folk, efter dagens , arbete omklädda i eleganta kostymer, trot-, I toirerna belamras af sittande, i det man an. tingen slår sig ned framför sitt hus eller; hyr sig en stol för tillfället, Neapels beryk2 tade glacer fina en strykande åtgång på fj de ötverfyllda kafferna, under det den lä-, gre befolkningen skockar sig kring de s.k. acquajuoli, små altarlika, ofta grannt utstyrda butiker i gathörnen, der man för nåI gra styfver serveras med friskt svafvelvatj ten från Santa Lucia (neapolitamarnes favoritvatten) eller citronblandning. Trängseln rorsakar dock mindre obehag i Neapel i följd ar befolkningens bonhomie och vänighetl. Neuapolitanarne äro, liksom italienarne i allmänhet, ytterst artiga: de försumma aldrig, då de inkomma i en omnius eller lemna aen, att lyfta på hatten och säga: Signori! Dylika aftnar är det isynnerhet af intresse att studera folklilvet på sådana stälen, som äro medelpunkter för den mindre kommersen, hvilken i Neapel fått en mycket sturk utbildning. Hela den talrika, illa beryktade lazzaron-klassen har nemligen på sednuare tider måst wupphöra med sitt glada lättingslif och slagit sig på hvarjehanda lofliga småindustrier, den upp fyller nu Neapel med sina otaliga, dels ambulutoriska, dels fasta butiker af det mest omvexl nde innehåll. Man skaffar sig ett förlagskapital af några lire, man uppsätter ett litet bord eller begagnar irottoiren, och genast är kommersen i full gäng, understödd el en aldrig trytande svada, en aldrig tröttnande strupe. Ar det riktigt rart, så är butiken försedd med en qva 1t på en stäng, utvisande egarens specialit? och hans namn, ofta till yttermera visso äfven hans öknamn. Jag har till och med sett en specialit6 för cigarrstompar, hvilka voro efter olika storlekar och värden elegant sorterade på några bräder. Härmed föder man sig och sin familj. Ordspråket säger också: i Neapel kan du för 3 styfver äta, dricka och tvätta dig ren! Att det sistnämnda, icke medför stora depenser, derom bär den öfliga hudfärgen starkt vittnesbörd. Och till kroppens uppehälle behöfves så litet i detta lyckliga klimat: man nöjer sig med några irukter eller grönsaker. Bostad och kläder vålla ej heler stort bekymmer; det bevisar den svärm af fiskareungar i mer eller mindre paradisiska kostymer, som hela dygnet om skriker på kajen nedanför mitt fönster och ej synes ega något annat hemvist. Och ändå äro i sjelfva verket neapolitanarne ett njutningslystet folk! De omfatta med begärlighet alla tillfällen till förlustelser, tilltällen som i rikt mått beredas genom de många kyrkliga och numera älfven politiska fester, som här firas. Dessutom finnas här af gammalt vissa årliga folkfester. Jag var vittne till en sädan, nemlgen vallfärden till Monte Vergine (vid Avellino), som försiggår under pingstdagarne. Hela den lägre befolkningen deltar häri med lif och själ. Det är isynnerhet återkomsten, som sker med mycket buller och bång; de förmögnare uppträda i hyr-. vagnar med flaggor, band och panascher på sx hästarne; de fattige tränga ihop sig i ett! slags stora spjälvagnar på två hjul, prydda med löfruskor och uppfyllda hvar och en med 20—30 personer, förutom de på ett outransakligt sätt här och der instufvade barnungarne. Det hela påminde något om midsommarfärderna hemma i Sverge. Man Ars DD m AR Mm o— AA me VV HA MH Av -—MR M Am mm mmm mm rf OA SOA mA — DB me — em cc a -— 57 AM fA og för hela mitt lif. Gif mig nu den an