Aftonbladet – 26 juli 1865, sida 2

speglade sig, slätade sin klädnings rika vech öfver den gläsande sidenkjortelen, vred på sitt vackra hufvud för att se huru spetsarne föllo kring axlarne eller ställde sig mellar de båda stora speglarne för att kunna se sin figur från alla sidor. Luisa beskådade sin herrskarinna förtjust från topp till tå, rättade på drägten och utbrast slutligen: o Herrligt, sefiora, herrligt! Ah hvad den är vacker! Men Amalia skakade på hufvudet och sade: Jog tycker icke om den. Men, sefiora ... Nej, Luisa. Den passar ej i dag, den är mera en baldrägt. Dessutom är den något kort.4 Nej, sefiora, den är tillräckligt lång.t Och så är den för vid i lifvet. 4Jag kan flytta häktorna på ett par minuter. Nej, jag vill icke ha den. Knäpp upp den.4 4Men, sefiora, ni har ingen som är vackrare, sade Luisa medan hon uppknäppte klädningen. Det är detsamma; jag har alltid någon som jag tycker mera om. Ni väljer bestämdt den fulaste, sefiora. tBetyder ingenting. Detta är ett slags yrsel, som hvarje annan, och den haridag pit mig för första och sannolikt också ör sista gången.4 CBevare oss Gud, seiiora, hvarför skall ni alltid tänka på sorgliga saker! Ni skall få se då vi komma till Montevideo, huru vi skola gå på alla baler och teatrar och hvarje dag göra som i dag, sade Luisa och lade spetsklädningen på en stol. Nej, Luisa, jag har nog af detta i dag,