Aftonbladet – 25 juli 1865, sida 2

Jin UU LYG DIVIG IUTAA PR 215 MT hennes milda ögon.? — — Jönköpings tändsticksfabrik. Om denna ekanta industriella anläggning lemnar Jönöpings Tidning följande intressanta besrifning: Hvarjöre darra asparne?? En skämtare amställde en gång i ett sällskap denna åga. Man gissade än hit, än dit, meninen lyckades hitta på något rimligt skäl jr detta af alla bevittnade faktam. Slutgen upplyste den lustige -personen derm, att denna asparnes skältva härrör — af asa vid tanken på Jönköpings tändsticksabrik. Det der låter väl litet paradoxt förtås, men... den som en gång haft förmåen att få slippa inom denna fabriks för rofanum vulgus obevekligt stängda portar, kall utan fvifvel finna sig böjd att gifva kämtaren rätt. Låtom oss se till! Med äsarens benägna tillåtelse kunna vi ju i ankarne göra en liten rond genom det torartade etablissementets många rymliga ch ljusa salar, der en mängd flitiga arbeare och arbeterskor hvar i sin mån biiroga till spridande af upplysning i verlden, iymedelst törvärfvande sig sjeliva dagligt bröd. Vi anse oss inkomna på den stora gården, och vårt öra förnimmer genast ett eget raspande ljud. Vi vända 0ss åt det: håll, hvarifrån detta låte kommer, och finna oss stående framför ett skjul, bvarest de ?färska aspstockarne? afsköres i fotslånga kubbar. En stock af 15 tums diameter genomskäres bär på två minuter. Detta är den första roceduren. Vi begifva oss nu in i sjelfva fabrikshuset, der vårt öga mötes af en mängd i gång varande hyfveloch skärmaskiner, drifna af en ganska reputerlig ängmaskin. Vår ciceron tager helt förekommande en af de nyss omnämnda afsågade träkubbarne med sig och visar oss huruledes man i en hast kan förvandla detta oformliga block till — Gud vet hur många bundtar strykstickor, men i alla fall bestämdt så många, att de äro tillräckliga för en hel familjs behof under en tidrymd af minst 365 dagar. Träkubben insättes nu i en sinnrikt inventerad maskin, och ett-tu-tre utkommer den derifrån i form af ett fanår, en remsa, ett träpapp i långa banor, eller hur man vill kalla det, af en tändstiekas bredd och tjocklek. (Dessa trärimsor kunna efter behag skäras hur tjocka eller hur tunna som helst, och man har förevisat oss sådana, ej blott tunna som vanligt skri!papper, utan äfven försedda med prydligt boktryck.) Derpå föras dessa faner in i en annan maskin, der de på ögonblicket förvandlas till stickor. Maskinen arbetar till den grad hastigt, att icke mindre än 50,000 stycken utkomma i minuten, d. v. 8. på 20 minuter 1 million stycken, o. s. v. Åf dessa siffror kan man göra sig en föreställning om fabrikationens storlek. Men vi gå vidare! De färdigskurna stiekorna transpbrteras nu in i ett annat rum, det så kallade torkrummet — en lokal, hvars temperatur genom ånga och upphettad luft uppbringas till en sådan höjd, att det för en vanlig menniska skulle vara komplett omöjligt att der dväljas i fem minuter. En gubbe, som förut varit med der idet gått hett till, förmår dock att uthärda i detta pörle? dag ut och dag in, och är ändå lika munter och kry. Detta rum står nemligen under uppsigt af en gammal f. d. krigsbuss, en veteran från striderna i Norge, vid Grossbeeren, Bornhöit, och hvad de heta Jalla dessa ställen, söm sednast bevittnade svenska vapnens ära — men det var längeI sedan det! Sedan stiekorna härlegat utbredda en viss til, tills de hunnit väl torka, införas dei ett annat rum, der de sorteras, etc. Det är rätt egendomligt att se med hvilken färdigI het arbeterskorna förrätta detta arbete. Ett par, tre handgrepp, och en hop stickor, så många som rymmas i en vanlig låda, äro lafskilda. De sorterade stickorna neddoppas nu i Ismält svafvel och undergå sedan ätskilliga I behandlingssätt, hvarefter de sedan införasi ett annat rum, der den fosforhaltiga tändI massan påsättes ungefär på samma sätt som svaflet. I detta rum äro anbringade särskilda luftvexlingsapparater, ett par genom ängmaskinen drilna fläktar, hvilka bortföra de för menniskau så skadliga fosforångorna, hvarmed luften här eljest skulle inpregneras. Efter den betan uppställas de färdiga stickorna på hyllor att torka i ett för detta ändamål särskildt apteradt rum. Här, det far.Iligaste stället i hela fabriken, kan man dock I vara lika lugn för eldsfara som öfverallt SES SE ASS RR RN DE SR SRA ORTER