Aftonbladet – 25 juli 1865, sida 2

sig denna vy?, — sade doktorn. Efter någon tvekan antogs förslaget, dock under ursäkt, att taflan måste mälas helt och hållet ur minnet. Hen grep verket an, och då taflan blef färdig, besökte han läkaren, som lofvade att visa den för konstälskaren. Dagen efter mottog artisten 500 gulden. Men taflan är icke värd tiondedelen?, utropade han. Det kan endast köparen bedöma?, svarade läkaren vänligt. ?Hvem är då denne mäcenat?? sporde artisten. Jo, enkestorhertiginnan, som fått veta att ni är svensk, som dragit försorg om er under sjukdomen, och som önskar att ännu en gång få höra er tala svenska.? Dagen efter åttoljdes han af läkaren till enkestorhertiginnan, och införd i ett kabinett på slottet, mottogs han af cen ädla damen. Tala svenska?, sade hon med rent uttal, ty ni skänker mig derigenom en verklig njutning?, tillade hon på tyska. En stund derefter visade kon ett öfver soifan hängande porträtt af konung Oscar, ?som så ädelmodigt upphäft förbudet för Wasafamiljen att besöka Sverge? — ?och här?, sade hon, hänger er tafla; den erinrar mig om de gladaste åren af min barndom.? Och två stora tårar trängde sig fram ur hennes milda ögon.? —