Aftonbladet – 25 juli 1865, sida 2

J g tror att anfallet icke kommer att ske förr än i morgon vid daggryningen, sade en annan och steg upp; alla sutto nemligen på vinkaggar omkring ljuset. Men hvarför komma ej de andra? Men vi veta ju ej huru många viskulle vara. Har icke Belgrano sagt det? Nej. Ej heller har han sagt huru stor den styrka är, hvarmed vi skola förena oss. cOch hvad gör antalet till saken? tHvad det gör! Tror ni att vi som äro här skola kunna uträtta särdeles mycket? svarade den som nyss yttrat sig och som tycktes vara den äldste i sällskapet, ehuru han ej var mer än högst trettiofem år. Hela hans hållning och utseende var militäriskt, ehuru han ej bar uniform. Jag vet huru det är, sade en annan. Huru? frågade flera. Bello och Beigrano hafva utsatt flera mötesplatser här i närheten och ämna på samma gång gifva signal åt alla, då vi be: mäktiga oss huset här bredvid och gå upp på galleriet, om också husets iavånare skrika aldrig så... vet vill säga om nemligen federalister efter ett par timmar ännu ega krafter att skrika.t Detta är visserligen en förklaring, medgaf militären. Men om vi också från den punkt vi intaga kunna tysta elden på alla punkiia? i fall man från husen skjuter på avalle, så äro vi för få, om det gäller att operera på annat håll. Jag för min del, antingen man slåss eller icke slåss, ämnar gå härifrån tillika med fyra andra som äro af samma tanke. Ni? Vi blifva ju ändå färre på det sättet. Och hvart i djefvulens namn ämna ni oh 2