Aftonbladet – 25 juli 1865, sida 2

j d HAR Ir intet en 28 e Vv g rade omkring och beskådade de mänga utstadt sig uren. Expositionen var den rikhaltigaste, som I o0; revisats i Södra Kalmar län; ett bevis på att 8 ishållningssällskapet lyckats i sina bemödan5 n att uppmuntra folket att uppföda vackra ur ädla djur och att allmogens intresse för botaf psskötseln växer år från år. lof f 40 vid mötet förevisade hästar voro 25 af ge sn beskaffenhet att de kunde täfla om de aflfaf ashållningssällskapet bestämda priserna. Mötets program upptog 16 d iskussionsfrågor. ektor Dahm fästade uppmärksamheten på bi-Sv: ötseln, och gaf mötet en lektion i konsten att mi ktigt kunna sköta bin. Talaren utdömde del he anliga halmkuporna, hvari bien dö om vintern Iso ch förordade en ny sorts fyrkantiga kupor, ickta med halm och öppna på två ställen. Såana finnas att bese på Stensberg vid Kalmar. (er Femte frågan: Till hvad grad och till hvad Jaf tsträckning kan man anse ett lands boskapsfö kötsel behöfva stöd af djurförädling i högre laf ing? Finnes detta stöd eller saknas det hos Ip, utspann sig en längre diskussion. Hr Kylberg framhöll korthornsracen, såsom utmärkt de alla afseenden. Sverge har visserligen egen Pp: oskapsstam, men den kan icke täfla med anöf Ira ädlare racer. Kammarjunkaren Ehrenstråle!() leremot förordade den svenska racen. Påstod ! fö tt en utländsk ko äter dubbelt mer än en svensk hå ch ger ej mer än !s mera mjölk. Hr Wulf Dn var ej ubenägen att anse, att den svenska racen IN vore tjenligare för vissa magrrare betesmarker d ch att ayrshireracen vore lämpllig för den min: w Ire jordbrukaren. Korthornsracten vore mera passande för herregårdarne. Kapten Mannerskantz, som besökt expositionen i Hamlburg, försäkrade att våra djur äro väl små i jemiförelse med dem b som sågos å utställningen. Twiflade på att de!k skulle ha vunnit pris der. A.yrshiredjur från Skarhult — vårt bästa holländderi af ayrshiredjur — voro utställda i Hamburg, men togo sig ej stort ut. Sedan andra talmre, såsom Måns f Månsson, inspektor Larsson, re:ktor Dahm, yttP rat sig, till försvar för korthornssracen, öfvergick I o man till andra ämnen. Rörande syradt foder redogjorde hr Kylberg för sin metod att bereda dylikt. Hufvudsaken vore att foderhögarne borde ttäckas väl för att hindra luftens tillträde. Det syyrade fodret vore med fördel användt på Ryssbyrlund. För latrinens ändamålsenliga beredning yttrade sig flera lare. Hr Kylberg önskade att hushållningsllskapet måfte genom belövingar uppmuntra folket, både i stad och land, att skickligt bereda denna gödsel. För sockerbetsodlingen yttrade sig bland andra fabrikören Nylen. Han hade i fjol inköpt 20.000 centner betor, odlade i orten. På Oland hade man fått 400 centner på tunnlandet. 1 Smäland hade en person skördat 285 centner på samma jordrymd. I fall ref. hörde rätt, hade vid Ottenby s tunnland gifvit 285 rdr för betor. Centnem betalas vid Kalmar sockerbruk med 1 rdr. Frågan om någon ny låneamstalts organiserande i tre ötverensstämmellse med jordbrukets beh Man var allmänt alf den åsigten att en dylik låneanstalt vore nödvämdig. Fiskeriinspektören baron Cederström, som blifvit af hushållningssällskapet tilllkallad, var närvarande. Uppmanad att yttra sig om hvilka åtgärder borde här å orten vidtagas för att framkalla en förbätwad och förökad fiskodling, svarade baronen, att han ansåge att bästa sättet vore att inrätta en läroanstalt, der fiskrarne kunde undervisas i yrket. Ständerna beslöto väl vid sista riksdagen att en dylik skola skulle anläggas, men anslaget var för litet. Emellertid trodde talaren, att hushållningssällskapet borde genom premier befrämja fiskodlingen. På Gotland hade man vidtagit en sådan åtgärd med de bästa resultater. På Gotland hade man äfven lärt sig att behandla fisken väl, ja strömming så bra, att den smakade bättre än yarmouthsill. Kammarherre Ulfsparre: Vid Em, der laxodLling bedrifvits, fångades i år 3000, laxar, alla at ungefär samma vigt (16 TI). Aren förut hade endast 200 å 300 laxar fångats. Rektor Dahm frågade om baron Cederström ansåge att fiskodling kunde med fördel bedrifvas i Kalmar sund. Om så vore borde hushållningssällskapet uppmuntra densamma. Orten är fattig på strömdrag. Hr C. svarade härpå att han ville tillstyrka fiskodling i sundet, endast såvida fisket bedrefves ändamålsenligt... Kapten Mannerskantz ansåg att orten visserliigen saknade insjöar, men att fiskodling vore läimplig vid myn: ningarne afsde smärre vattendraig, som utfalla i Kalmar sund. Diskussionen var härmed afslutad. Sedan intogs middag i en stor sal. Denna middag var tillika en mvigninigsfest af Stäflö palats, som nu för första gången var upplåtet till begagnande. Byggnaden är obebodd, men kommer snart att bebos af grefve Fredrik Posse, ryttmästare vid Smålands husarer, hvilken som Dn mn mha m rö Hu värd på stöllet gjort allt för at bereda de besökande trefnad. — En Wasa-ättling. Vi återgifva ur ett af Göteborgs-Postens Stockholmsbref följande vackra skildriog: Ni har förmodligen sett att erkebertiginnan Sofia af Baden nyligen laflidit i Karlsruhe. Dotter af den aftsatte konung Gustaf IV Adolf, fortfor hon intill sin död att hysa en varm känsla för sitt gamla fädernesland. Ofia kunde hon ej handling ådagalägga den, men då tillfälle erbjöds, Jöreakade hon det icke. Se här et exempel derpå. För vidpass tio år sedan ankom en artist till Karlsruhe. Han insjuknade i svår nervfeber. Hotelivärden kallade till den redan feberyrande främlingen er läkare och en polisman. Vid undersöknin gen af den sjukes papper befanns han vars svensk. Efter några dagars förlopp flytta des hän till ett privat logis, emedan han lec af bullret på hotellet och en omsorgsfull vård behöfdes. Den fick han också. När han blef bättre, besöktes han af en äldre dam, som, då han visade en viss förlägen het att tala tyska, försäkrade, att hon gerne hörde honom tala svenska, fastän hon dera! blott förstod några få ord. Återställd til helsan, men ytterst svag, tillrådde honom läkaren att nägra veckor njuta af den reno landtluften i. grannskapet af Karlsruhe. Ar tisten meddelade nu öppet att hans klens kassa icke medgaf en sådan utgift; men då läkaren upplyste att lefnadskostnaden va ytterst billig, eå gaf han med sig, sedar jäkaren underrättat att han redan uppgjor ett aftal med domaineförvaltaren på Lud vigshof. Dit begaf artisten sig, förvånar öfver de ytterst billiga utgifter, som han sjukdom medfört. Hans värdfolk voro sär deles vänliga, och genom den friska lufter och den goda värden återvände krafternt snart. En dag besöktes han af läkaren som frågade om han ej började känna nå got behof af att arbeta, och om han ej skull vilja måla någon vy af ett svenskt kunglig lustslott? Förvånad häräfver sporde arti sten: hvilket? Jag tror det heter Haga Här finnes en konstälskare, som just önska!