Aftonbladet – 22 juli 1865, sida 3

vill, hon måste dela det. Här är du, här är också hon; hon är din skugga Nej hon är min sol, mitt lifs ledstjerna, sade Eduardo med ett uttryck af stolthet, som tycktes säga: just sådan skulle mitt hjertas utvalda vara. eNu äro vi der4, sade Daniel, då vagr.en stannade utanför det ensamma huset, der hvarken ljus eller rörelse förmärktes. Så svart vagnen stannat, öppnades dock porten, och de resande, sedan två timmar vana vid mörkret, urskiljde lätt Amalias och Luisas gestalter i dörren, medan den gamle Pedros hufvud visade sig i ett öppnadt fönster. Fru Dupasquier lyftades nästan sanslös ur vagnen; den korta resan hade förfärligt medtagit hennes krafter. Men den förståndiga och omtänksamma Amalia hade förutsett detta, och hade genast några stärkande medel till hands, efter hvilkas intagande och sedan hon hvilat en stund, fru Dupasquier snart befann sig betydligt bättre. Tanken på att hon skulle lemna Buenos Ayres och bringa sin dotter i säkerhet, bidrog kanske mestatt motverka hennes fysiska svaghet. Enligt Daniels önskan var det fullkomligt mörkt i alla rum, utom i Am:lias sängkammare, hvars enda fönster låg åt en liten, kringbyggd gård. I detta rum var det lilla sällskapet samladt. Floreucia var blekare än vanligt; detsteg hon och hennes mor tagit var ytterligt farligt, så länge det ej var fullbordadt. Men i sitt varma, qvinnliga sinne tänkte hon ej på egen fara, utan blott på den som hotade hennes mur eller hennes trolofvade. Hon smälog dock emot modren och hade alltid en öm och kärleksfull blick för Daniel, ehuru hennes klara öga stundom fördunklades af en lätt dimma. Daniel hade haft ett långt samtal med Firmin. Han inträdde nu i det enda upplysta rummet och sade: 4Klockan är nu tio. Bäten skall snart vara här och det är bäst vi gå nt i ealen från bvars fönster vi kunna sc den öfverfenskomna eignalen. Men Lnisa måste stanna