Aftonbladet – 22 juli 1865, sida 3

tressen, söm en gång lyckats vältra bör dorna från sina skuldror på jordbrukarens med all makt bemöda sig att qvarhålla den der, och då detta bemödande icke kan stöd jas på förnuft och rättvisa, så stöder mar det på förespeglingen äf något heligt, son icke får vidröras eller ens undersökas. Men vidröras och undersökas måste er gång, och det snart, det svenska skattevä sendet; Det kan icke i längden undvikas och ju förr en reform allvarsamt påtänkes desto lättare och säkrare går den. Det äl icke blott rättskänsla, utan äfven klokhet som oafvisligt bjuder allvarliga bemödan den att en gång få den intrasslade härf van redd, den skriande orättvisan gödtgjord Man må så mycket man vill stödja sig på seklers rätt, så kan man dock aldrig be visa, att det är samhällets fördel att ned hålla landets hufvudnäring i ett ständig tynande tillstånd, så att kärnan af landet befolkning småningom tvingas att drag: bort från sina fäders jord. Och att detta är resultatet af beskattningssystemet hafv: icke några rabulister och revolutionärer på hittat: lugna forskare esch statsekonome hafva långt före detta högt förkunnut de sanningen. Ja, det embetsverk, som jus har närmaste bestyret med och närmast kunskapen om jordens ständiga onera, kam markollegium, uttalade för mer än nittic år sedan sin bestämda ötvertygelse om för derfligheten af vissa bland dessa onera och om omöjligheten för jordbruket att trifvas tillsammans med dem. Och dock finne en i våra dagar tillsatt komilt för frågans behandling saken så föga maktpåliggande, att den, efter ett par dagars sammanvaro, utan vidare omständigheter upplöser sig, : saknad af Pnödiga materialier?. — IH. HR.