Aftonbladet – 22 juli 1865, sida 3

skulle darra som en qvinna, om någon fara nu skulle möta oss.4 cYpperlig tapperhet! Hvartill tjenar det att vara modig, om man ej är det i farans stund ?4 Men jag tänker ej på faror för mig, utan för Florencia, för hennes mor. Sjelf är jag icke så rädd om mitt lif. Men jag är rädd för att låta henne gjuta en tår, rädd för den smärta, de grymma lidanden en förmodad strid skulle förorsaka henne. Jag är rädd att lemna henne ensam, med en döende moder, en fader i fjerran land, utan mitt stöd i den storm, som sammandrager sig öfver våra hufvuden. Förstår du mig nu? Ja, och det värsta är att du smittat mig med denna räddsla, hvarpå jag på min ära eljest icke tänkt. Du är rädd att dö, ej för att dödas, men för de efterlefvandes skull -— är det icke så? Jo, Eduardo; då man älskar och vet sig vara älskad tillbaka, lefver man, så att säga, ett dubbelt lif, och om man dör då, lemnar man ett stycke af sitt hjerta qvar på jorden, och det är detia som gör ondt. Men nu äro vi snart framme, Daniel: om tio minuter äro vi der. Stackars min Amalia! Din Florencia är åtminstone med oss, men hon — hon har varit allena sedan i går! Ah! i öfvermorgon, kanske till och med i morgon, skulle det bedröfliga lif vi lefva kunna vara slut! Förföljda... parias i vårt eget land, i vår egen boning!... Daniel, tror du att de kunna vara här i öfvermorgon ? 4Så är åtminstone tågordningen uppgjord. I öfvermorgon torde till och med anfallet kunna ske, och det är derför jag yrkat på att resan skulle företagas redan i afton. Jag känner mig och vet att om Florencia vore qvar här, skulle jag ej kunna uträtta hälften ar det jag eljest kan och bör göra.S Och denna Amalia, denna Amalia, som ej vill följa med henne !4 utbrast E-uardo. SA malia är modigare än Florencia och af en helt annan karakter. Ingen mensklig makt kan skilja hennes öde från dift. Hbn