Aftonbladet – 22 juli 1865, sida 3

Borta och Hemma. ?Borla är bra, men hemma bäst, säger ett gammalt godt ordspråk, och rdspråk äro den form, hvari folket kläder sia tilosofi. De numera allt talrikare utflyttningarne från det gamla Sverre, mest at besutten allmoge, tyckas emellertid intyga, att folket uppgjort ät sig ett nytt filosofiskt system?. Hvadan denna företeelse, som begynt väcka allvarsamma farhågor på vissa häll, till och med på samhällets höjder, om man så får tyda vissa kända tecken och under, t. ex. befallningen till landshöfdinge ,embetena att varna allmogen derför? Det avförda ordspråket är ett rörande uttryck af den etarka kärlek, som alltid binder ett folk vid dess fädernetorfva — en kärlek, som öfverlefver äfven de svåraste prötningar och hemsökelser och endast kan småningom bortnötas af denna dagliga känsla af vantrefnad som uppstår när ej ens det trägnaste arbete och den idogaste flit mäkta förskaffa ett tarfligt dagligt bröd. Den växande utfiyttningslusten är utan allt tvifvel en ver an af beskattninogen och de deraf härflytande vedermödorna för den jordbrukande allmogen. Det har redan längt för detta varit imsedt och uttaladt, att när berättelserna om ett land, der inga grundskatter eller servituter finnas, hunmt tränga till en af dylika så uppäten allmoge, som den svenska, så mäste stöten blifva oemotståndlig. Våra statsmän eller de som i mansäldrar skolat föreställa sådana -— hafva alltid fasat för att vidröra eller låta v:dröra detta, nationalekonomiskt taladt, snart sagdt enda nödvändiga. Att på allvar gripa den saken an är visserligen ingen lätt uppgift, men också är det icke i småsaker och med fnaskreformer som man vinner ära och ett stort namn. När den skattdragande allmogen börjar allt allmännare draga sina färde från sina räntor och sin väghållning, sin skjutsskyldighet och sin rotering och alla de öfriga barbariska onera, hvarom i de flesta andra länder folket ej kan göra sig ett begrepp, så är det icke nog med att statsmännen bevekligt förmana folket att beskedligt stanna hemma, ej ens att påhitta en hop nödhjelpsåtgärder: sjelfva det stora onda och dess hufvudgrund mäste uppmätas och undanrödjas. Atven om detta onda icke låge så i öppen dag, som det gör, så borde det minst klyftiga förstånd kunna ana tillvaron af ett sådant, när utflyttningar i massa börja företagas från ett så glest befolkadt a EE RNE EE FE RE EE