Aftonbladet – 21 juli 1865, sida 3

göranden af otrolig mångfald, för att dels leda polisen och domaren bakom ljuset, dels igensopa spåren efter förseelser, besannas ätven här den erfarenheten, att der ordningen endast skall upprätthållas genom polis och rättegångar, der står sedligheten i stor fara. Det måste således för skogsvården inom länet, enligt E. K. M:ts hefallningshafvandes tanka, gifvas ett annat, med ortliga förhållanden förknippadt sätt, hvilket, på samma gång det gör behotvet af en alltför talrik och kostsam skogspolis öfverflödigt, räddar befolkningens sedlighet, och detta sätt är ostridigt det här ofvan antydda, af länets hushållningssällskap och landsting jemväl sökta, förbudet mot omogen skogs utförande från länet, ett förbud, som långt ifrån att väcka obelåtenhet, tvärtom skulle tillfredsställa en allmän önskan, såsom den säkraste, om icke enda, verkställbara för orten naturliga utvägen att åt framtiden bevara befolkningens sedlighet och skogarnes rikedom. Men om det ej är lämpligt att i allmänhet införa tvångshushållning på enskildas skatteskogar, tyckes dock icke något hinder böra möta för vidtagande af denna åtgärd med skogarne på kronans egna hemman och nybyggen — och tilläfventyrs jemväl å alla sådana lägenheter, hvilka ännu ligga i samfällighet med kronan och således ännu icke fått sig område i skog och mark tilldeladt. Om såsom vilkor för alla kronohemmans och nybyggens omförande till skatte stadgades, att åboerna väl må till sin nytta och efter eget behag använda all afkastning af hemmanets skog, men att de derjemte vid ansvar, som för åverkan ovilkorligen skulie ställa sig till efterrättelse en af behörig skogstjersteman upprättad och godkänd hushållningsoch afverkningsplan, så vore tvifvelsutan alla dessa hemman icke blott betryggade för framtida skogsbrist, utan finge äfven ett betydligt ötverskott till afsalu. En sådan lagstiftning kan mähända synas göra någon inskränkning ; eganderätten, men då den enskilde, vid öfverlätelse af eganderätt till fast egendom, eger göra förbehåll och inskränkningar, så torde i en ort, der skogsprodukter äro ett nödigt vilkor för landets beboelighet och der missväxter ej äro sällsynta, någon af kronan vid öfverlåtelse af skatterätten vidtagen åtgärd för inskränkning uti friheten att misshushålla med skogen icke böra anses obe: fogad, helst denna inskränkning skulle afse en för landets framtid och åboen så vigtig angelägenhet, som tillgång på byggnadsvirke: och produkter till afsalu vid inträflande missväxter. Det har äfven uppgfvits att nybyggesanläggningar sökas endast för att. åtkomma Skofe och måhända har detta mången gång varit bland de verkande orsakerna till sökandet. Vid när: marc granskning af de skyldigheter, hvartill nybyggaren, i fråga om lägenhetens bebyggande, odla: vv och:skogsvård derå förbindes, och som alltid intages i E. K;: M:ts befallningshafvandes I tillståndgs utslag till .anläggningen (samt hvaraf I tvenne transsumter, det ena för lappmarksnybyggen och det andra för sådana anläggningar i nedra landet, biläggas), synes att uraktlåtenhet i fullgörandet af föreskriftna byggnadsoch odlingsskyldigheter, derför borgen jemväl stilles, medför, utan förpligtelse att godtgöra kronin bri I sterna, nybyggets förlust; och då genom de ryI ner, hvilka hvart tredje år förrättas å kronohem man och nybyggen. kontroll å utöfningen af åboskyldigheterna hålles samt åboerna icke ega rättighet, att annorlunda än efter utsyning begagna skogen å sina innehafvande lägenheter, så kan sköfling och förödelse af skogarne derå icke gerna ega rum. Under sådana kontroller, till hvars underlättande E. K. M:ts befallningshafvande uti und. skrifvelse af den 16 sistl. Juni gjort särskild framställning, skola, särdeles om E. K. M:t funne skäligt till iaktagande föreskrifva här ofvan antydda vilkor vid nybyggens och kronohemmans omförande till skatte, helt och hållet alla skäl bortfalla, att anse nybyggesanläggningarsåsom orsak till skogsfrstörelse: Att helt och hållet förbjuda nybyggesanläggningar på kronans områden, eller att utan afseende på inom dessa förekommande odlingsmark inskränka rättigheten dertill, vore att på en gång afsluta eller förhindra landets uppodling och skulle innebära åtgärder, hvilka hvarken befrämjade statens eller ortens intressen, eller ens kunna af behofvet rättfärdigas. Det bör nemli. gen tagas i betraktande, att landets odling och bebyggande, som började längs hela kusten, småningom. fortgått på bredden mer och mer inåt landet, att de stora landvidder, som förekomma mellan nedre kusten och fjellen intagas till väsentlig del af kärr och sanka trakter. och att det är från dessa, som den frost, hvilken ofta förorsakat missväxter, sprides öfver den närmare hafskusten belägna, mer odlade delen af länet. Nu är väl gifvet, att ju högre upp odlingen sträcker sig öfver hafsytan och närmar sig fjellen, ju mindre lönar sig produktionen af säd, men dessa aflägsnare stora landsdelar egna sig för. träftligt till en lönande boskapsskötsel. Ar.gelägenheten att genom utsträckt odling och afdikning i dessa ödemarker minska och hätva frostens menliga inflytande icke blott inom desamma, utan äfven på den nedra bygden och den oersättliga skada, som jemväl ur denna synpunkt förbud emot sådan odling och afdikning förorsaka, ligga således för öppen dag. Att landets fortgående uppodling genom nybyggens upptagande skulle beröfva kronan erförderlig skogsmark, är ock en onödig fruktan. Ty emellan förenämnda sanka skogs. och kärrmärker förekomma jemväl vidsträckta hedland, hvilka bära förträfflig skog, tillräcklig både att gifva nödigt skogsområde åt varande och blif. vande hemman, samt-att öppna det vidsträcktaste fält för skogsvård på kronans bekostnad; vch ehuru för afskiljandet af den till såväl det ena som andra af dessa ändamål lämpliga mark, en viss tid och ordning — såsom för åskådliggörandet aft bland annat, anlagda nybyggens läge, den odlingsbara jordens, dugliga skogsmarkens samt impedimenters utsträckning vidd och läge — måste användas, är det icke heller af nöden att befara, det skogen under tiden afverkas, enär från öde och aflägse bygder icke annan än mogen skog kan användas och bära kostnaden å arbete, utom det att en stor del träd genom ålder och sjukdomar årligen tager skada. Till följd af hvad sålunda underdånigst blifvit yttradt, kunna Eders K. M:ts befallningshafvandes åsigter sålunda sammanfattas: I afseende på användandet af kronans marker: 1:0. Att de kronans marker, hvarå finnas odlingslägenheter såväl till åker som till äng tilk sådan rymd, att hemman derå kan grundas, användas till anläggning af nybyggen. .3:0. Att de marker, som icke innehålla tjeulig odlingsjord till sådan vidd, att derå kunna anläggas hemman, anslås till skogsområde åt hemmanen, men i öfrigt ställas under allmän vård. I afseende på skogshushållningen : 1:0. Att nybyggesanläggningar icke åstadkomma sköfling af skogarne. 2:0 Att en ordnad afverkning af sågtimmer och bjelkar icke är någon misshushållning med skorpen