Aftonbladet – 21 juli 1865, sida 3

nn — begagnade dem. All känsla af tacksamhet tycktes på en gång med rötterna uppryckt ur deras hjertan. De spridde utan tvekan död och olycka inom de familjer, som gåfvo deras barn bröd och dem sjeltva lön, hvilkas enda brott var en slösande gimildhet emot och otroligt öfverseende med de svarta tjenarne, Ett bref, en drägt, ett band med blått tryck eller färg var genast ett vapen, och det behöfdes blott en vred blick, ett häftigt ord från någon inom familjen, för att sätta detta vapen i tjenarens hand. Polisen, dofia Maria Josefa, fredsdomaren, Mashorcsbjelten, alla mottogo lika begärligt dessa apgifvelser om dolda unitariska tänkesätt, och att i Buenos Ayres bli stämplad som unitarie, var att bli satt utom lagen och och utan beskydd mot alla jlags förolämpningar och antall. De svartas hat mot samhällets högre klasser var djupt inrotadt, derag sätt att tillfredsställa detta hat skarpsinnigt och djerft, deras tillgifvenhet för Rosas stark och uppriktig. Så fort dikiatorn begilvit sig till Santos Lugares, medförande några bataljoner negersoldater, började negrinnorna också i stora hopar marschera till lägret, öfvergifvande de familjer, som de tjenade och söm ofta redan förut betalt dessa tjenster. Men innan de gingo, begåfvo de sig antingen till Manuella eller till dofia Maria Josefa, för att taga afsked och tillkännagifva att också de gingo att strida för lagarnes återställare. Öch på den dag vi nu beskrifva, var det icke få af dem som trängdes på gården:och i förstugan till Rosas hus för att taga afsked af Manuelita och dona Maria Josefa, som äfven var der. Den sednåre hade kommit dit klockan eltva på tförmiddagen och nu, klockan åtta på attonen, var hon ännu qvar, väntande på bed itrån Santos Lugares, som skulle underrätta he :ne huruvida Lavalle brutit upp från Merlo eller om den federala hären gjort utifall och. krossat honom under tyngden al gsiria vapers och bBnillets blixgtrar. (Forts)