Aftonbladet – 21 juli 1865, sida 3

Ät got annat. Hela den federala verlden gick ut och in i detta hus. Och hvarför? Tj der skulle man, förr än på något annat ställe. få veta Lävalles seger gller nederlag. Emellertid. fanns det en klass af stadens invånare, som kom dit och som sökte Manuella of verkligt och uppriktigt intresse: det var negrinnorna, Den afrikanska racen erbjöd under skräck: erioden ett märkvärdigt studium. Den nade förlorat en stor del af sin originalite samt antagit sydamerikanska vanor, språk och seder. Till färgen var den afrikansk: tör öfrigt liknade den fullkomligt Bueno: Ayres pöbel. Redan under första dagarne al vår revo. lution frigåfvos alla negrer som efter denns tid skulie födos inom landet, ty den panna. som begjutits af dopets heliga vatten, borde ej bära slafveriets insegel derpå. På samme gäng förbjöds all införsel ar slafvar, och tilläts hvarje slaf att för den köpesumma, som för honom blifvit betald, friköpa sig sjelf. Detta var i sjelfva verket aw upp häfva slafveriet, hvilket också småningon skedde. Och likväl hade frihetens sak e några bittrare eller skarpsinnigare fiende än just de negrer den frigitvit, Det hade varit ganska naturligt, om de varit Rosas anhängare och för honom gernt älagt sig alla slags uppoffringar och för sakelser, ty ingen hade, såsom han, för stått smickra dem och upptända deras få fänga; han sjelf, hans förnämsta anhängare hans familj och till och med hans dotter för att säga allt, u ogingos med mnegrernt som med sina likar och dansade med den till och med. Det hade då varit ganske naturligt, 0.; de varit blinda och entusia stiska Jubångare af en styrelse, som så be skyddade och aktade dem. Men det besynnerliga var, ati denna blind: tillgifvenhet hos begreraa, och ämnu mer ho negerqviunosna, med oerhörd Iihast och lörfärande massa uppväckte allla tänkbar: onda böjelser och gjorde dem säirdeles pas sande till angifvare, hvartill också Rosa: