Aftonbladet – 20 juli 1865, sida 2

Eyrkliga tidsoch stridsfrågor. IV. Det är otvifvelaktigt, att de bibliska författarne sjelfva icke gjort något anspråk på ovilkorlig ofelbarhet och sålunda icke haft någon sådan föreställning om en helige andes ingifvelse vid deras författarskap, som den ortodoxa inspirationsläran bjuder. Helt annorlunda låta deras egna uppgifter och yttranden. Lucas säger, i början af sitt evangelium, att han sjelf utforskut? hvad han skrifver. Paulus skrifver Rom. 15: 14, 15: Jag är sjelf förvissad, att I äfven sjelfva ären fulla af godhet, uppfyllda med all kunskap och kunnen jemväl förmans hvarandra. Dock har jag till en del något dristigt skrifvit? e. Och 1 kor. 2: 3: Jag var hos eder i svaghet? ; 1 kar. 13: 9: Vi förstå (blott) delvis och profeterna (blott) delvis? ; 2 kor. 1: 24: Icke att vi vilja herrska öfver eder tro, utan vi äro medarbetare till eder glädje?. Han erkänner sålunda, att vårt vetande öfverhufvud är ett styckverk och tillmäter sig icke något annat gudomligt ljus, än hvad som tillkom hela kristna församlingen. Skilnaden kunde vara qvantitativ, men ej qvalitativ. Och Jakob säger 3: 2, just då han italar om församlingens lärare: I många Istycken fela vi alla?. Intet låg så fjerran Ifrån Jesus, som nog sett hvad de skriftlärde och bostafsträldomen åstadkommit, som att vilja genom apastlarne ge oss skriftligt i händerna i autentisk framställning en komplett lärobyggnad för den religiösa won som ett ofelbart kompendium af sanningen öfverbufvud eiler åtminstone af den religiösa sanningen; och apostlarne ha å sin sida lika litet tänkt att med sina skrifter, som voro ställda till vissa samtidens församlingar och personer, lemna något sådant åt kristenheten. eller att efterverlden skulle eta TAR TR 1 AA EA are a a Er AR TN ae