Aftonbladet – 19 juli 1865, sida 3

ME SONEETESAAR TJ TIGER DIISMEeD Oc SISMYMUE SME RE VT Uv: Rättegångsoch Polissaker. Den bekante porträttritaren? Adolph Pet. tersson — han, som för några år sedan blef lands. förvisad för en religiös artikel i tidningen De: mokraten, för hvilken tidning han var ansvarig utgifvare, och som begaf sig till Danmark, men efter någon tid återsändes till sitt hemland, då han af landshöfdingeembetet i Malmöhus län sattes på en mudderpråm i Öresund, tilldess vederbörligt tillstånd att för honom åter få i riket inkomma hann anlända — var i dag inställd ij poliskammaren för tiggeri. Som han ej hade någon annan sysselsättning än att, såsom han sjelf sade, gå omkring och kursa? med böcker, och ej annan bostad än på Carolinska institutet, hvarest han alltsedan i höstas tillåtits ligga om nätterna i anatomisalen, så blef han insatt i häkte, för att i morgon besigtigas och derefter försändas till arbetsluset. — Gjutaren hos Bolinder, Lars Johansson. anmälde för några dagar sedan att hans broder, Jonarbefaren Johannes Johansson, hvilken varit voende hos honom i huset nr 1, C, vid Stora Kungsholmsgatan, torsdagen den 13 dennes bortgått, utan att sedermera afhöras. Sistlidne gårdags eftermiddag har i Ulfsundasjön, nära stranden vid Stora Hornsberg, anträflats liket efter en okänd mansperson, hvilken blifvit igenkänd vara bemälte Johannes Johansson. Angående orsaken till hans förmodade sjelfmord hölls i dag polisförhör med Lars Johansson och ännu en annan broder till den aflidne; men ingendera af dem hade något särdeles att upplysa, endast att brodern varit mycket inbunden samt att han, innan han gått hemifrån, påtagit sig sina sämsta arbetskläder. — Klockan 3 i dag morse infann sig vid polisvaktkontoret i Katrinatrakten klockaren i Dan. viks församling medförande å ett åkdon en i sanslöst tillstånd varande qvinna, hvilken kort förut blifvit upptagen ur sjön vid egendomen Henriksdal utanför Danvikstull. Qvinnan fördes genast till fältskärsstugan uti huset n:r 25 vid Götgatan, hvarest det förklarades att ingen fara för lifvet vore å färde, blott hon blefve vårdad; men som hon icke kunde uppgifva hvem hon var eller hvar hon bodde, så Def hon förd till häktets sjukrum. Der sade hon, när hon qvicknade vid, sig heta Caroling Andersson och påstod att hon blifvit kastad i vattnet af tvenne sjömän, som velat, men ej kunnat våldföra henne; hon igenkändes dock snart nog vara en snickaregesällshustru Wallander, hvilken står under ransakning i poliskammaren för en mängd småstöider. Det förordnades att hon, som fartfarande nekar till dessa brott, ehuru flera af de tillgripna sakerna funnits hos henne, nu skulle häktas och insättas 1 cell. -Till varning för dem som lemna bort tvätt, utan att närmare taga reda på den person, hvilken uppdraget anförtros, förevar i går å rådhusrättens sjette afdelning ransakning med en arbetshustru vid namn Charlotta Katrina Widegren. som blifvit angifven att hafva tillnarrat sig kläder på följande sätt. Hon hade i Stockholms Dagblad annonserat om tvätt, och då ett par personer svarat på annonsen. hade hon infunnit sig hos dem samt under falskt namn och uppgift att hon bodde i grindstugan vid Skanstull, mottagit hvarjehanda linnepersed Då egarne till kläderna, sedan de förgäfves väntat att återfå dem, derstädes efterhörde den namngifna tvätterskan. befanns emellertid att någon tvätterska med det uppgifna namnet icke bott eller bodde der. Widegren nekar att vara bedragerskan, ehuru ett vittne upplyst, att vittnet sett henne af en utaf målsegarne mottaga tvättkläder. Hon vistas ännu pa fri fot. i Trätgiriga qvinnor. A rådhusrättens sjette afdelning påropades vid årdagens session ett mål. under hvars handläggning man kom i erfarenhet om, att den umgängeston och sämja, som fordom rädde mellan madammerna på Kornhamn och på stadens roddbåtar, ännu lefver upp emellanåt i några gamla raktexemplar från den tiden. Rättegången rör åtskilliga trätor, verkliga bataljer med de allragröfsta oqvädinsord, hvilka å ömse sidor fallit tätt som det starkaste hagel. Hufvudstriden levererades, om ref. hörde rätt, sjelfva långtredagsaftonen i år uti ett hus vid Lilla Badstugatan på Norr, der såväl parterna, som de många vittnena, hvilka hördes i saken, hafva sin bostad, och der, såsom ett af vittnena uttryckte . madammerna göra det hett, som i ett lite helvete. Kärande parten, ett äldre enögdt fruntimmer, i mantilj och svart halmhatt. kallades än fru. n madam Andersson af sina vederparter, enkan Kron och en annan qvinsperson Lovisa Ersdotter. hvilken sistnämnda åter af vittnena titulerades om hvartannat jungtru, enka och madam. En mängd vittnen voro inkallade och fingo gå eden. Bland dem befann sig äfven en madam Pettersson, som hörde illa, och hvilken af denna orsak fick aflägga eden särskildt, sedan bibeln blifvit flyttad i närheten af domhafvanden, som med hög röst förestafvade edsformnläret. Detta hindrade dock icke; ätt vittnet missade sig flera gånger på ett sätt, som trots edens helgd icke, kunde undgå att framkalla löje hos åhörarne. Ån upprabblade hon långa stycken, som icke blifvit förestafvade, utvisande att det icke var första gången hon gick eden, än upprepade hon orätt hvad som blifvit förestafvadt. Ordf. Jag Maria Pettersson svär vid Gud och Hans heliga evangelium.? Pettersson. Jaså! Jaha! Ordf. Nej, sög efter... Jag Maria Pettersson c .. 5 Hnersa. Jag exkan Pettersson... Ö 8 Va