Aftonbladet – 19 juli 1865, sida 3

Article Image
en landtmätares inkomster, äfven om 1857 år taxa, hvilken ansetts böra nedsättas, fortfarande skulle komma att tillämpas. Sedan hr ?L—uppgifvit, att af 20 stycken landtmätare, högs få, utrustade med god helsa och stor arbetsför måga, under bästa år? kunnat på 1857 års taxe beräkna sin årstörtjenst till mer än 1800, högst 2300 rdr rmt, men att de flesta af dem haivz förtjent långt mindre? m m., fortfar han så lunda: Nu skriker man likväl, snart sagdt öfvei hela landet, att denna taxa är för hög? etc. etc Men hvem skriker väl ötver att t. ex. kronotog. den, häradsskrifvaren, jägmästaren, agronomern eller telegrafkommissarien har för hög aflöning: och likväl veta vi något hvar, att kronofogden : lön och sportler tjenar för minst 4600 rdr, hä radsskrifvaren för 3000 o. 8. v.? Efter indragning till kronan af de hemmans räntor, hvilka förut voro kronofogdar och häraus. skrifvare på lön anslagse och erlades efter årligt markegångspris, uppbära numera desse tjenste. män ä landtränteriet kontanta löner till så stort belopp, att detta. sammanlagdt med de extra inkomsterna, hvilka snarare äro för högt än för lågt beräknade, jemte räntan och afkastningen af boställe, der sådant finnes, uppgår för kronofogde, som innehar boställe, till 2500 rdr och för en sådan tjensteman utan boställe till 2800 rdr. samt för häradsskrifvare, hvilken är boställsinnehaf. vare, till 2000 rdr och utan sådant till 2300 rdr rmt. Af häradsskrifvarens extra inkomster har provisionen å mantalspenningarne förut varit af någon betydenhet; men då enligt kongl. förord ningen dev 24 April 1863 mantalspenningarne för qvinkön blifvit nedsatte från 40 öre till 20 öre, samt kändt är, att qvinnornas antal vida öfverstiger männens, har höraf också blifvit en följd, att provisionen å dessa medel mycket förminskats. Äfven om ifrågavarande tjenstemän voro åtnjutande af de sålunda fastställde lönebeloppen oafkortade, kunna dessa löner väl billigtvis icke anses vara så särdeles höga; men då säväl sronofogden som häradsskrifvaren flera gånger wrligen måste i tjensteärenden genomresa fögdeiet samt båda äro nödsakade att hafva tjensteviträden, blifva lönebeloppen till den grad redu:erade, att behållningen uppgår icke ens till hälfen af de minimi inkomstsummor för desse tjentemän, som hr ?L— behagat uppgifva, och hvad väradskritfvaren beträffar på långt när icke till ninimi-beloppet af den årsförtjenst, vissa af le 20 stycken landtmätare i det län, der hr L— jelf är bosatt, kunna påräkna. Till klassen aflyckhgtlo:tade tjenstemän, utom tronofogden och häradsskrifvaren, hänför hr ?L-— ;ckså jägmästaren och telegrafkommissarien. Är nsändaren icke alltför illa underrättad, så är löen för jägmästaren fastställd till det icke afindsvärda beloppet 1200 rdr rmt. Angående teegrafkommissarierna inhemtas af hr Fåhreei nästidet år utgifna statistiska Handbok (pug. 233), tt desse tjenstemän ätnjuta i lön 1500 rdr jemte, ör en del af dem, 300—500 rdr tjenstgöringspeningar; — en aflöning, som nu för tiden måste nses vara högst medelmåttig, men ingalunda för hög?. Det är ganska aktningsvärdt, att hr ?L har ör sed, att icke göra afvikelser från sanningen sina uppgifter: men Sannings-gudinnans skydande hand har likväl bevisligen öfvergifvit hoom vid meddelandet af så befängda uppgifter, om att kronofogden tjenar för minst 4000 rdr, äradsskrifvaren för 3000 o. s. v.7 — Nej, ingainda, ingalunda så! ty vid bestämmandet afin! omsterna för landtstatens tjenstemän, om hvilka red skäl kan sägas att de äro öfverhopade af öromål, synes den gama regeln : ?måttligt skola omministrarne hafva aldrig varit förgäten. Gammal tjensteman i mellersta Sverge.

19 juli 1865, sida 3

Thumbnail