Aftonbladet – 18 juli 1865, sida 3

Cinsändt.) Något om pantlåneanstalterna i Stockholm. Det förljudes att assistansen nuförtiden är otillräcklig för de många lånesökande som anlita densamma. Det vore tröstligt att för denna otillräcklighet få tillskrifva den betydligt ökade folkmängden, ehuru man möjligtvis också kunde misstänka den allmänna sjukdomen, skuldsättningsprincipen, framkallad hos den enskilde af fåfänga, lättsinnighet och njutningsbegär. I alla fall är det åtminstone visst att en stor mängd menniskor, som lefva med ojemn arbetsförtjenst, emellanåt måste känna behofvet af lån. Den trängsel, som lärer förefinnas vid assistansen under lånedagarne, skall icke sällan föranleda mången lånebehöfvande att aflägsna sig med oförrättadt ärende, för att deremot uppsöka enskilda pantlånare. hos hvilka lik afgifterna skola vara vida hårdare beräknade än i den stora låneanstalten. Det synes fördenskull af behofvet vara påkalladt att filialafdelningar från assistansen inrättades — möjligtvis en på norr och en på söder. Saken är af vigt, för att förekomma de fattigaste klassernas utblottande genom räntor, som på privata låneställen sägas stegrade öfver all rimlighet. Atvenledes borde enskilda välvilliga menniskor förena sig till ett bolag för att bedrifva en ärlig utlåningsrörelse, beräknad endast på så stora al. gifter -att man undveke förluster. Man må till och med förundra sig öfver att den utomordentligt stora välgörenhet som ständigt ihufvudstaden företer exempel. icke framkallat ett sådant förslag. Förmodligen får man antaga det per soner af sådan beskaffenhet skulle anse ett så-. dant företag smutsigt och obehagligt; men deri ligger ett stort misstag; det vore tvärtom hedrande, och sannerligen lika gagnande som många andra slag af barmhertighet. Man måste lätteer re St nacken fer i sinnet fr