STOCKHOLM den 18 Jul. Svenska språket vid elementarläroverken. Ett par punktert i våra uppsatser om detta ämne ha så högligen misshagat Up. sala-Posten, att de öfverhopats med en hel rad af anmärkningar från denne vår sakademiske kol!egas sida. Lät se, om vi behöfva lägga det missödet mycket tungt på sinnet. Ett faktiskt misstag lära vi hafva begått, i det vi sagt, att nordiska språk enligt fi. heofiska fakultetens förslag ingå i?ett pars af de för licentiatexamen uppställda sju ve. tenskapsgrupperna. Verkliga förhällandet upplyser Upsala-Posten — är ait nordi ska språk ingå i icke mindre än — tre grupper. Vi äro villiga att erkänna förse. elsen, men tro 088 med skäl kunna säsom en mildrande omständighet? åberopa, al! en förblandning af fakultetens och dess ko. miterades förslag i någon mån torde föranledts af det sätt, hvarpå vår kollega refererat dem. Men utöfver detta peccavimus finna vi ej skäl till några medgilvanden. Vi ha ogillat, att fakultetemajoriteten ej sitt förslag upptagit nordiska språken såsom tvängsämne i filosofie kandidatexamen, ej heller såsom hufvudämne i någon enda af de sju vetenskapsgrupper, bland hvilka filos. kandidat, som vill vinna licentiatsgrad, har att välja. U. P. genmäler, med en min af ytterhg förvåning, att tilosofiska fakulteten härutinnan ej föreslagit något nytt, då ju nordiska språk hittills aldrig varit tvångsämne i kandidatexamen; hur kan man då tala om nya förhållanden, som hota att omintetgöra eller förminska de väntade frukterna af de nya professionerna i nordiska språk? Jo, med förlof, det är verkligen god logik i hvad vi härom yttrat. Att nordiska språk ej ingingo i filos. kan. didatexamen, så länge de ej utgjorde akademiskt läroämne, att de sålunda ej heller i 1852 års statuter kunde uppställas såsom tvångsämne i nämnda examen, är lika naturligt; som a:t man den tiden vid til!sättande af lärarebeställningar vid elementar läroverken ej kunde af aspiranterna fordra vetenskapliga insigter i nordiska språk i allmänbet eller modersmålet isynnerhet. Men i det man böjde sig för något som för tillfället utgjorde en ledsam nödvär dighet, erkände. man dock icke i denna nödvändighet, att tillsvidare åsidosätta modersmålets rätt och försumma dess bästa, någon för framtiden giltig princip, eller att denna rätt alltid borde och kunde åsidosättas; 1värtom var det just insigten och öfvertygelsen om nordiska språ. kens stora vigt fåsom läroämne vid universitetet och i skolorna, som beredde framfig åt förslaget om de nya professionerna. eremot, att nu, gedan dessa prolessioner upprätiats, sedan tillfälle öppnats att vid univereitet vetenskapligt studera de nordiska. språken, sedan möjlighet beredts att af blitvande skollärare fordra vetenskapliga insigter äfven i det ämnet; att nu, i sammanhang med en de filos. studiernas och examinas omorganisation, för hvilken förmodligen lång varaktighet påräknas, att nu genom stadganden, sådana som de af filos. fakulteten föreslagna, gifva sanktion för framtiden åt missförbållanden , som man förut af nödtväng och i hopp om bättre tider funnit sig uti; att sålunda högtidligen liksom bekräfta den från psevdoklassicitetens envåldstid ärfda tördomen om modrrsmålets ovigtighet, — det är verkligen, med eller utan vår kollegas tillåtelse, att skapa förhållanden?, som äro egnade att lägga Hinder i vägen för de väntade frukterna af de nya professionerna i nordiska språk. Vi ha sagt, att filos. fakultetens förslag skall, om det blir lag, omintetgöra hvarje garanti för de nordisk? språkens studium vid våra högskolor. U. P. svarar, att det ju står elementarläroverkens styrelse fritt att af aspiranter till lärareplatser i modersmålet fordra betyg på godkända insigter i nordiska språken. Känner då U. P. verkligen ej vår nuvarande ecklesiastikministers, bland aonat i de sista förändringarne af skollagen röjda, åsigter om modersmålets betydelse i skolan och för — hela nationen? Har U. P. aldrig observerat hur våra konsistorier vid tillsättning af lärare och bestämmande af hvilka ämnen skola i en lektors hand sammanföras pläga visa sitt intresse för modersmälet? Fakultetsmajoritetens förslag kan endast lända den hos nyssnämnda vederbörande — ecklesiastikministern och konsistorierna — rådande likgiltighet för modersmålet till stöd. U. P. finner nästan obegripligt?, hur vi kunnat ytt-a, att filosofiska fakulteten ej viil tillerkänna nordiska språken samma betydelse och heder och värdighet som t. ex. botanik och zoologi. Vi få derföre påminna att botanik och zoologi tgöra hufvudimne i en af de föreslagna sju vetenskapsgrupperna, men att nordiska språk ej intaga en sädån ställning i någon grupp. Att en så enkel sak skulle vara för vår kolega 7?nästan obegriplig?, måste vi, trots hans för ä kran, i det längsta betvifla; men är vårt tvifvel oberättigadt, ja då återstår oss endast att beklaga en tankeslöhet af den mest exceptionella art. Mot det omdöme vi tillåtit oss om prof. Säves reservation, att den på. ett segrande sätt bemöter motiverna för fakultetmajoritetens förslag i hvad det rörer modersmålet, anmärker U. P., att han ej 1 sagda reservation förmått upptäcka någou granskning af fakultetens motiver. Vi tillåta ossj